2012/05/11

Sour & Bitter

Igår var det Sour & Bitter, och jag och Viktor var där! Det var surt, det var bittert, och det var ganska awesome. Varför det var det ska jag upplysa er om...

Vi börjar väl från början. Vi åt gourmékorv till lunch, dessa säljs på Andersen Bakery precis utanför Hovedbangården och var rejält stora och smaskiga! 50 DKK kostade en, väl värd pengarna med tanke på dess storlek, det goda brödet, och alla bra tillbehör (korven var täckt med rostad lök, inlagd gurka, senap, ketchup, remoulad och grejer... nästan allt egengjort). Till detta dracks en Nørrebro New York Lager, dagens första öl tickades alltså här, inte så speciell kanske men helt okej.


När vi ätit drog vi till Mikkellers bar för att vänta in det magiska klockslaget fyra, efter en kort sväng förbi Ølbutikken. När vi kom dit, sju minuter efter att de öppnat, var lokalen redan fylld med glada ölnördar! Vi träffade raskt flera människor vi kände, ett helt gäng från BeerSweden's forum och några amerikaner som vi gjort och kommer att göra en del öltrades med. De flesta närvarande svenskarna beställde in Three Floyds Zombie Dust från fat, så också vi.
Holy shit vilken öl! Bättre APA/IPA får man leta efter, den var humlad endast med Citra (min favorithumle för övrigt), och det med råge, och den hade en väldigt fin maltbas som inte blev överkörd av humlen samtidigt som den var lömskt lätt att dricka. Grym öl!

Efter detta var jag också med på att dela en "Mikkeller Festival Special Edition 2011 - Stella 2", en suröl gjord av Mikkeller inför förra årets festival. Den var rätt speciell, lite för stark enligt mig, på 8.4% kändes även en suröl märkligt tung. Bilden nedan togs efter att ölen just hällts upp och alla snabbt ryckt åt sig sina glas.


Efter detta var det hög tid att dra sig mot S&B, vi promenerade till stationen för att ta buss 40 därifrån. När vi kom fram rullade bussen precis in mot hållplatsen, perfekt tänkte vi och hoppade på!
Vi hade också en väldigt trevlig bussresa, med mycket babblande om öl i glada vänners lag, tills vi slutligen steg av på bussens ändhållplats och insåg att vi var på fel ställe. en karta och en busschaufför konsulterades, och mycket riktigt hade vi tagit rätt buss men åt fel håll. Nice. Vi fick vänta i en kvart och åkte sedan hela den toklånga vägen till den andra ändhållplatsen, det slutade med att vi stövlade in på eventet 17:15 istället för 16:15, inte för att det gjorde alltför mycket.
Men, alla moln har sin silverkant, när vi stod och väntade på den andra bussen hade vi lite proviant, det bjöds på Alchemist Heady Topper, en fullständigt fantastisk DIPA. Enligt Ratebeer är den världens femte bästa DIPA, och då jag har smakat Three Floyds Dreadnaught och Bell's Hopslam som den är uppe och kämpar med kan jag vittna om att den spelar i deras liga, absolut världsklass. Heady Topper var nog faktiskt den godaste öl jag drack under kvällen, lustigt nog, som det kan bli. Är väldigt nöjd med att jag kommer få en Heady Topper i ett byte imorgon (av mannen mitt i bilden ovan, för övrigt)!

När vi slutligen var framme vid S&B gick vi ganska raskt på de mer berömda, hype'ade sakerna, eftersom vi var lite rädda att de skulle ta slut. Sålunda började vi med att dela på en Isabelle Proximus. Vill minnas att doften var smått intetsägande, väldigt generisk lambicdoft, men smaken var bättre. All in all en god öl, men hade svårt att kämpa mot sin hype, inte kvällens mest minnesvärda öl.

Ett par andra geuze testades kort därefter; Armand & Tomme och Golden Blend. Jag tyckte inte att den förstnämnda var något speciellt, men Golden Blend var mycket bra, lite skarp kanske. Eventuella förfärade läsare får komma ihåg att jag är den av författarna som inte är särskilt intresserad av lambic ;)
Efter detta blev det då slutligen dags för ett par av oss att hosta upp pengar för att dela på Drie Fonteinen Millenium Geuze, jag tror att vi delade den sex delar...
Den här ölen var ju faktiskt en helt crazy upplevelse, det ska erkännas. Det var den i särklass godaste lambic jag smakat, den var otroligt mycket mer len och snäll än jag hade väntat mig! Så många lambics är supersura, eller åtminstone skarpa i smaken, men inte den här, den var inte mer än en aning syrlig samtidigt som en hel mängd andra subtila smaker fick komma fram. Man blev jäkligt glad av att dricka den, den hade den effekten. Jodå, min respekt för geuze ökade lite till efter den här.

Nedan en bild av Viktor som försäkrar sig om att inga droppar går till spillo!


Ett tag efter denna gigant drack vi Framboos, vilket enligt mig var en ganska rejäl downer. Även om det var bra hallonsmak i den smakade den rätt underligt, extremt söt och sliskig i både doft och smak. Den hade mycket gemensamt med hallonsaft, och jag påmindes tyvärr av New Glarus Raspberry Tart från en provning för något år sedan, den ölen hade samma problem även om Framboos inte var lika illa drabbad.
Nej, jag kan inte påstå att den var god, men jag har ändå en flaska med mig hem eftersom jag hoppas att någon amerikansk ölnörd kan byta lite god öl för den! Några av de andra trodde att sliskigheten nog skulle lägga sig med tiden, och att den nog är intressant om några år. Detta kanske är sant, men då är jag rädd att det som är gott i hallonsmaken samtidigt dött ut, så jag är inte övertygad.

---------------------------------------------------

Sen var det dags för mat, äntligen! Maten var jäkligt underligt planerad, det ska sägas direkt. Det var inte en normal middag till bords som vi väntat oss, utan baserat på stationer. Man fick en påse, fylld med underliga ting, och vid olika stationer fanns olika sorters mat som skulle paras ihop med något i påsen. Som exempel fick man vid en av stationerna några skivor av en god ost, tillsammans med valnötter i någon syltliknande inläggning, detta skulle då läggas på en cracker från påsen. Varje station hade också en rekommendation om att ätas till "something sour" eller "something bitter".
Det fanns sallad med grädde(!), ost som nämnts, en muffin/scone från påsen som parades med päronchutney, och goddamn sockervadd på ett ställe. Påsen innehöll också en suspekt påse med vitt pulver, detta var dock inte kokain utan någon sorts vinägerpulver om jag förstod det rätt, som skulle pudras över en dansk fläsksvål. Jag har säkert glömt någon station också...

Det man förväntades äta sig mätt på var fina, korta spareribs som serverades från stora fat som bars runt av ständigt jagade funktionärer. Himmelskt goda spareribs faktiskt, väl tilltagna och feta, otroligt möra och serverades rykande heta. Dessa parades ihop med servetter och våtservetter från påsen, där har vi humor!

När alla var mätta och belåtna minglades det, och folk satt och jäste i sackosäckar som var utspridda i lokalen. Det hela på bild:


Sackosäckar var faktiskt ett lysande alternativ, detta vill jag se på alla ölprovningar i framtiden.

Efter maten tog jag itu med en del "bittra" öl, från Pizza Port, medan Viktor hängde med mestadels amerikanskt folk och hävdade att han smakade sig igenom samtliga suröl.
Jag drack lite av varje, de tre bästa var Nose Rider (en bra DIPA), Barrel Aged Night Rider (Imperial Stout, len och fin, jag tror att det här måste ha varit versionen på bourbonfat) och Dusk Till Dawn. Denna sista var speciell och imponerande, den beskrevs som en Imperial Coffee Porter, och var ungefär kaffe med lite öl i. Samtidigt som den smakade brutalt mycket kaffe var den på något oförklarligt vis tämligen balanserad och snäll, jag vet inte hur detta är möjligt men så var det. Riktigt fin öl, för de av oss som gillar kaffestout!

När klockan blev nio fick man slutligen köpa flaskor för att ta med sig hem, och någon sorts rusning tog vid. Det mest eftertraktade var väl Framboos, som man bara fick köpa tre stycken av per person (Viktor fick mina biljetter), men en hel rad bra öl såldes, bl.a. Armand's fyra årstidsblends. Själv gick jag inte för att köpa något, men Viktor fixade mig en flaska Framboos som tidigare nämnts. Han kom traskande tillbaka med två rejäla lådor fyllda av öl, den ena lådan fick han tydligen signerad av Armand själv! Slutet gott, allting gott — kort efter detta började vi fundera på att dra oss därifrån, och tog bussen som gick strax efter tio.

---------------------------------------------------

Tillbaka i centrala Köpenhamn dumpade vi grejer på hotellet där Viktor sov inatt, tillsammans med BeerSweden-folk han delar rum med, och sen drog vi ut för fyllekäk. Detta blev pizza, som satt fint! Näring är viktigt.


Vi drog vidare till Fermentoren, efter att ha insett att Mikkeller Bar var knökfull. Trottoaren och halva kvartereret utanför var för övrigt också knökfulla. På Fermentoren hittade vi fler vänner, jag drack en Croocked Moon Celebration Ale och smakade lite på De Molen Mout & Mocca, bra grejer. Det blev också en kort sväng förbi Kihoskh där ytterligare lite öl köptes (man hade kunnat tro att vi skulle nöja oss...), innan jag slutligen hoppade på ett sent tåg till Malmö och promenerade hem. Tror att jag däckade i sänghalmen vid 02:30, en dag väl spenderad!

Efter detta, som trots allt bara var uppvärmning, är det alltså dags för CBC imorgon! Då drar vi dessutom med oss vår vän Martin "T-Bone", och Viktors familj. Det kommer bli party. Tills dess, adios!

/Martin

2012/05/08

Inför den bästa ölhelgen i mannaminne (Sour&Bitter och CBC)!

Nu närmar det sig. Bröderna Borg Bjergsø och deras två extrema ölevents är bara runt kröken. Det är mindre än två dygn tills kaoset börjar, och jag ämnar vara mitt i det. Vad är det då som händer?

På torsdag så äger eventet Sour&Bitter rum. En middag och kväll tillsammans med det främsta inom suröl och bitter öl i världen. Drie Fonteinen ställer upp med det sura tillsammans med de två amerikanerna Lost Abbey och The Bruery. Absurda rariteter kommer finnas tillgängliga, öl som man knappt skulle kunna höras talas om, än mindre få smaka, utanför eventet. Bland annat kommer en ny batch av den mest eftertraktade och sällsynta ölen någonsin, Drie Fonteinen Framboos, släppas, tillsammans med den första oblandade lambiken någonsin från Drie Fonteinen och specialblends som aldrig sett dagens ljus förut. Att det hela även kompletteras med några makalösa öl från Lost Abbey och The Bruery blir bara pricken över i:et.

Då har vi till och med glömt att Pizza Port kommer finnas på plats och erbjuda expetionell amerikansk APA/IPA/BIPA/DIPA för snuskigt bra priser. Det kommer verkligen inte råda någon nöd på oss om vi säger så.

För att sedan passa ihop med denna galna line-up av öl så kommer det även bjudas på en trerätters gourmetmiddag. Det finns med andra ord värre sätt att spendera sin torsdag på.

Om nu Sour&Bitter inte vore nog i sig så kommer tvilling nummer två, Mikkel från Mikkeller, har sin ölfestival, Copenhagen Beer Celebration, under fredag och lördag. Två dagar fullsmäckade av några av de absolut bästa bryggerierna i världen som har gått fullständigt all-out för att vi ölnördar ska börja svettas av upphetsning.

Dessa två events har fått mig att skutta omkring som en liten skolflicka den senaste veckan och det är inte mycket annat än öl jag tänker på längre. Tiden kryper verkligen i snigelfart medan jag sitter och lusläser nyheter och uppdateringar angående festivalerna tills ögonen blöder, dag ut och dag in. Jag står knappt ut längre!

/Viktor


Redogörelse från Israel

Jag har verkligen, verkligen inte varit sugen på att skriva på bloggen den senaste månaden typ. Men nu när det ligger mellan att skriva och att plugga så är det plötsligt fasligt intressant att lägga upp en liten redogörelse på min ölupplevelse i Israel senaste månaden.

Lite bakgrundinfo innan vi kommer till ölen. Två veckor i Israel med besök i Jerusalem, Eilat, min flickväns släkts kibbutz och slutligen Tel Aviv. Väldigt roligt, intressant och spännande på alla ställen, men det är egentligen enbart den sista platsen, Tel Aviv, som är relevant ur ett ölperspektiv. Saken är den att vi i Sverige (och för min del Danmark) har så gott som inte hört talas om Israelisk öl. Fan, den enda anledningen att jag överhuvudtaget visste att det dracks öl i landet var på grund av min israeliska flickvän. I själva verket har det förlovade landet också en experimentell och nyskapande mikrobryggeri-kultur i sin vagga.

Jag fick kontakt med en påg vid namn Barak, från Tel Aviv, som gav mig absolut ovärderliga tips angående vilka ställen i Tel Aviv som var värda att besöka. Jag tog även tillfället i akt att träffas upp med honom och byta lite öl (lite lokala danskar mot några superskoj israeliska brygder). Det var otroligt skoj att sitta och snacka öl med honom på Dancing Camel Brewpub, det högst rateade israeliska bryggeriet. Om bara två dagar kommer jag träffa honom igen, under den galna Köpenhamnska ölhelgen.

Men, hur är då Israels ölscen? Jovars... den är inte så pjåkig. Efter många smakade öl kan jag nog konstatera att om det är en sak bryggarna i Israel har fått rätt, så är det stouts och porters. Jag tror inte jag har smakat en enda öl i stout- eller porterväg som har varit annat är toppklass. Speciellt imponerad blev jag över Malka Keha, en dry stout med oförtjänt lågt betyg på ratebeer. En stout i absolut toppklass som vann mig över med en farligt mjuk och chokladig kropp, som smakade många gånger mer än det som dess 4,7% får en att tro. Utöver denna så blev jag också imponerad över Salara Smoked Stout. Superb stout med en hint rökmalt i bakgrunden som kompletterade ölen ypperligt.

Däremot var de pale ales jag har smakat inte alls lika bra som man kan hoppas. Felsmaker hit och dit med främst diacetyl som dominerade. Ett par var bra, speciellt från Dancing Camel och Ha'Dubim, men vissa, som Alexander Green, smakade ungefär som flytande margarin. Oavsett vad ser jag extremt mycket potential i ölen från Israel, och jag kommer helt klart se till att smaka mer ifall jag får chansen.

/Viktor


2012/04/23

Flasktappning

Nu inatt har jag tappat Kitchen Sink Pale (jag skrev om den här) på flaskor. Jag hade en hel back Norrlands Guld lättöl, som vaskades för att bereda plats för denna öl. Riktigt bra taktik tycker jag, en sådan back är billig på Coop Forum och det är praktiskt för förvaring av ölen sen.




Finns väl inte mycket att säga, förutom att den smakade rätt mesigt, lite intetsägande. Kaffet märktes inte alls, vilket inte var så förvånande då jag bara stoppade i 5 g bönor till 8 liter (jag visste sedan tidigare att 20 g var för mycket). Det som var underligare var att det knappt märktes någon humle i den heller, förutom beskan, och då stoppade jag ändå i en del.
Bitterhumle: 10 g Nelson, runt 30 IBU. Arom: 15 g Nelson + 40 g Amarillo, runt 12 IBU. I sekundären: 15 g Nelson + 5 g kaffebönor. Den luktade praktiskt taget inget heller, weird. Det kanske är så enkelt som att jag håller på att bli förkyld... Jag hoppades på en lättdrucken törstsläckare till sommaren, men den här är lite väl lättdrucken. Håller tummarna för förkylning, och att ölen visar sig vara roligare nästa gång jag provar den.

/Martin

2012/04/16

Recension av tropisk DIPA

Ciao.

DIPA:n som bryggdes blev provsmakad just innan helgen. Jag, T-Bone och Viktor testade vårt verk... I stort var det ett mycket lyckat experiment! Ölen doftade helt underbart, mycket fruktigt, även om det var lite svårt att nå upp till den mango och passionsfrukt vi siktade på. Däremot tyckte jag att den doftade av både physalis och ananas... Och mycket blandad fruktighet helt enkelt. Nice som fan :)
Smaken var också riktigt bra, men nådde inte riktigt doftens höjder. Det fanns mycket fruktighet i smaken också, men inte lika mycket. Det kan visserligen ha berott på att ölen var lite för kyld när vi smakade den. Den blev också lite väl besk, den hamnade på ungefär 110-115 IBU, 90 hade nog varit mer lagom. Dessutom var den väldigt torr, den hade behövt mer sötma för att verkligen kännas som att den smakade frukt. Viktor tyckte sig också uppleva en viss gräsig smak från humlen, vilket nästan säkert kommer sig av för tung torrhumling. Kanske en lite överdriven humlebomb alltså.

Receptet är nu tweakat för att förbättra dessa saker, så det bryggs nog en andra version om ett par månader. På grund av att den var lite obalanserad i beskan, och för att det inte blev särskilt mycket öl åt oss, beslutade vi att inte skicka in 5 flaskor till SM som först var planerat. Det får bli version 2.0 istället, till SM 2013 :)



Så här fina flaskor Norrlands Guld Lättöl fick äran att förvara denna smaskiga DIPA!

/Martin

2012/04/07

Man tager vad man haver (alkoholfritt under strecket!)

Igår bryggde jag själv en pale ale här hemma, därför att jag insett att det fanns en massa råvaror som bara låg och skräpade! Så, det blev en öl av vad som fanns inom nära räckhåll. Detta blev 1.9 kg Pale Ale och 100 g Biscuit, bitterhumlad med lite Nelson Sauvin och aromhumling på ett par minuter med all Amarillo jag hade hemma (40 g), och ytterligare 10 g Nelson. Jag har 15 g Nelson Sauvin kvar i frysen, de åker ner som torrhumling om c:a en vecka. Då tänkte jag också slänga i lite kaffebönor, inspirerad av Mikkellers kaffe-IPA:s som jag verkligen gillade.

Kaffe känns som en rätt smart idé i humlig öl ändå, även fast det främst associeras med stout. Kaffe och humle har ett par likheter, båda ger beska, och båda ger utöver detta smaskig arom, om än av olika slag. Jag ska dock vara mycket försiktig med kaffet, i vår imperial stout på 11.5% hade vi 20 g kaffebönor till 8 liter öl, vilket smakade jävligt mycket kaffe. Och den här ölen kommer ha klart mer diskret smak i sig, så jag tänkte testa med 5 g kaffe.

-------------------------------------------------------

Jag har också läst på en del om att brygga alkoholfri öl, vilket jag tänker prova på inom kort. Den metod jag fastnat för, som verkar ge bra resultat, är väldigt enkel. Man brygger helt enkelt en normal öl, och när den jäst klart och ska flasktappas så ser man till att alkoholen ångar bort. Detta görs genom att hålla ölen runt 70°C i kanske en timme, detta kan exempelvis göras i ugn med öppen lucka, eller kanske på spisen. Det kommer förstås kräva en stektermometer och ordentlig uppsikt. Efter detta har man en alkoholfri öl, som i stort sett smakar helt okej, även om ett par problem måste lösas.
All smak från malten ska vara i stort sett oförändrad, och beskan från humlen är också kvar (även om jag måste kolla upp hur alfasyran förändras efter att ölen hållits på 70°C, även fast det inte finns någon faktisk humle i ölen under detta "kok"), men aromen försvinner. Därför skippar man lämpligen aromhumle från början. Vill man ändå ha humlearom i sin öl, vilket åtminstone jag tycker är viktigt, får den tillföras på annat sätt efteråt. Man kan förstås torrhumla, men detta ger en ganska speciell sorts arom som inte är som den man får under kokets sista minuter, eftersom metoden är helt annorlunda.

Det jag tänker på är snarare att göra ett sorts starkt humlete, man tar en massa humle och kokar i några minuter i några deciliter vatten, en halvliter kanske, och sedan kyler och tillsätter man detta. Det borde ge en arom mer lik den jag vill ha, jag fick idén ur ett temanummer om humle (Hop Lover's Guide) av bryggtidningen Brew Your Own, som tipsar om humlete som alternativ till torrhumling. Detta kan dessutom delvis motverka det faktum att en hel del vatten ångat bort.
All jäst har också dött, så det behövs en ny omgång jäst i ölen för att kunna kolsyra den, men det räcker ju med lite billig torrjäst. Det behövs ju knappast ens full mängd, då det bara är primingsockret som ska jäsas ut... Och sen primas ölen och tappas på flaskor. Kolsyrningen kan bidra med upp till 0.2% alkohol, om jag inte tar fel, och även om man ångar bort praktiskt taget all alkohol kan man kanske inte garantera det till fullo, så vi avrundar lite uppåt. Men även om man gör det kan jag inte tänka mig att ölen kan vara starkare än maximalt 0.5% (som BrewDog Nanny State, även om jag inte vet hur den är gjord), den ligger sannolikt något lägre. Och det känns väl rätt ok, om den i grunden inte smakar för långt från "riktig" öl.

Så länge man brygger något i stil med en lättare pale ale (som inte förlitar sig på alkoholen som smakbärare) så blir det nog inte dumt, fast man kanske skulle experimentera med mer "brittisk" maltbas, lite karamelligare, för att ge extra kropp? Anyways, detta ska undersökas! :)

EDIT: Eller borde man kanske helt hoppa över humling innan jäsningen? Mäskning, jäsning, och sen slår man två flugor i en smäll med humlekok på en timme?

/Martin

2012/04/04

The Silence Has Been Broken

Sådär, jag ska efter ett par månaders tystnad försöka ta itu med bloggen igen!

Vi börjar väl lugnt, med lite tankar om den senaste ölen jag provade: Flying Dog Kujo Imperial Coffee Stout. Den kom nyss till Systemet, och eftersom jag brukar gilla Flying Dog (och eftersom etiketten var härligt crazy) så köptes en flaska för 37:90 kr, väl värd sina pengar.


Värd sina pengar som sagt, jag gillade den riktigt mycket. Den var förvånansvärt smooth och lättdrucken, delvis tror jag på grund av att kolsyrningen var diskret med amerikanska mått mätt. Rätt bra, munkänslan kom nu bara från själva malten, så att säga, och det var bra. Kaffesmaken var heller inte alls för tuff, utan just lagom! Smaken från kaffet passade med ölets egna kaffetoner, utan att ta över från dem. Den ska inte drickas för sval, då blir de (för en imp. stout) subtila smakerna bara tråkiga. Jag var klart nöjd :)

In other news, det senaste hembrygget var en DIPA vars syfte är att smaka så mycket av tropiska frukter som möjligt. För att uppnå detta har fyra smaskiga humlesorter valts ut; Citra, Galaxy, Nelson Sauvin och Amarillo. Den har humlats och torrhumlats löjligt mycket, 20 g/l i koket och ytterligare 10 g/l i jästunnan. Den bryggdes den 3:e mars och flasktappades den 24:e, vi öppnar den nog när Viktor kommer till Malmö runt den 12:e april, mer om den då.

/Martin, over and out

2012/03/29

Så var terrorn slut...

Som inläggets titel säger. Äntligen är helvetet slut... ett helvete i form av av tre veckor intensivt tentaplugg inför en av läkarutbildningens mest omfattande kurser, om inte den mest omfattande. Således dricker jag nu en Avery The Czar för att fira min frihet. Om ca sju timmar kommer jag sitta på ett tåg på väg mot Kastrup med syfte att slutligen ta mig till "det förlovade landet" Israel. En tolv dagar lång semester i direkt anknytning till den här tentan är inget jag har emot. Bland annat kommer jag få uppleva 35 gradigt väder istället för det snuskiga slask som väntar Danmark de närmaste dagarna. It's gonna be awesome.

/Viktor


2012/03/04

När solen skiner...

... så är det inte fel att vara utomhus.

Och visst, solen sken när jag och flickvännen blev bjudna på en liten vistelse i Köpenhamn av mina föräldrar. Otroligt god mat på Les Trois Cochons, flanerande i Vesterbro och Nørrebro, Byens bästa sandwich och en eller annan öl gjorde en riktigt härlig vistelse. Hela kalaset slutade med en pizza på rågrymma Itzi Pitzi Pizza tillsammans med en kellerbier från Kihoskh som ligger bredvid.

/Viktor

Inget säger vår som en öl i solen!

2012/02/25

En kaffe, en öl, en syn på alkohol...

För en ölälskare som jag finns det inte mycket kasst med Danmarks extremt liberala alkoholpolitik. Men om vi ska vara lite objektivt kritiska så finns det några nackdelar kanske. Ingen åldersgräns för intag av alkohol, 16 års-gräns för att inhandla alkohol och med en befolkning där över 40% snittar alkoholmotsvarigheten av tre öl om dagen... man kan liksom kritisera en del. Däremot är attityden mot alkohol ganska härlig i Danmark ibland, speciellt gällande synen på ett café. I Sverige vet alla att på dagen går man och fikar på ett kafé med kaffe och kaka. Försök du hitta ett fik som ens försöker skaffa alkoholrättigheter överhuvudtaget i Sverige. I Danmark däremot, så är det standard att alla kaféer har ett gäng öl på fat, utöver kaffe och kaka, något som även är väldigt vanligt på kontinenten. Hela konceptet med att gå på ett kafé är inte begränsat till att exkludera alkohol, och det är inte heller ett tabu att ta sig en öl klockan halv tolv mitt på dagen.

Denna diskrepans mellan Sverige och resten av Europa är något jag har stört mig på otroligt mycket under min vistelse i Malmö... inte bara är det nästan omöjligt att hitta ett ställe som serverar både bra kaffe och bra öl, utan att hitta detta mitt på dagen är ett uppdrag för självaste Scotland Yard. Det är inte bara alkoholister som tycker det är gott med en öl mitt på dagen, och det är heller inte så att öldrickare enbart vill hänga med öldrickare på random bar heller (som för övrigt absolut inte har öppet innan 16-17... liksom vafan). Ibland är det så att man är ett sällskap där någon vill ha en kaffe och någon vill ha en öl... men inte enligt Sverige, åh nej.

Tacka vettja Danmark ;)

/Viktor

2012/02/22

Frustration

Frustration är när man spenderat 40 minuter, på sin iPhone, på att skriva en lång och fin redogörelse på helgens eskapader enbart för att se blogger-appen crasha och radera det man skrivit.

I var fall. Bland alla de grymma ölen som jag, Martin från bloggen och vår gemensamma vän Martin drack så hittade vi våra toppar och dalar. The Bruery Black Tuesday, Founders Canadian Breakfast Stout och Firestone Walker Abacus var favoriterna, alla var galet bra. En stor besvikelse var både Pelican Mother Of All Storms (för oxiderad och platt för de förväntningar vi hade) och Abstrakt 08 (för smörig och oljig, men smakade som en imperial stout, bara inte en bra en). Vi hade det i var fall hur kul som helst och det var skoj att hänga med polarna en helg helt utan töser ;)

/Viktor

PS: Hoppin Frog D.O.R.I.S. the Destroyer är fantastisk med kladdkaka.

PPS: Beer Here Fat Cat är otroligt bra från fat, man måste älska den där Nelson Sauvinen ;)

2012/02/15

Sierra Nevada i burkformat!

Som titeln säger... Sierra Nevada har alldeles nyligen fått ut sina första burkar på hyllorna i USA, en gest som i min mening är extremt välkommen. Då burkformatet är otroligt överlägset flaskformatet gör det mig väldigt glad att ett såpass stort och erkänt mikrobryggeri som Sierra Nevada faktiskt rullar ut öl i burkar. Nu kanske Sverige ska ta och beställa in de så att ens Torpedo håller sig färsk lite längre medan den står och samlar damm på Systembolagets hyllor.

/Viktor


Förvirringen med tickers...

Hela grejen med att betygsätta öl är enormt populär. Hemsidor som RateBeer och BeerAdvocate är omåttligt populära där man kan kolla upp och betygsätta så gott som alla kommersiellt utgivna öl som exister (inom rimliga gränser). De mest ihärdiga medlemmarna på RateBeer är uppe i över 20000 betygsatta öl, vilket är en helt enorm mängd. Det är inte ovanligt att dessa tickers betygsätter över 400 öl i månaden. Sättet detta görs på är genom små smakprov och en provsmakningsgrupp som delar med sig av öl.

Nu till mitt problem med hela konceptet. Öl för mig är en njutning och inget annat. Det är en njutning som har övergått till ett enormt intresse, i och för sig, men fortfarande är njutningen mitt huvudfokus. Men som med alla intressen så är det lätt att falla in i en samlartrend där man vill smaka mer och mer nytt och få tag på fler och fler svåråtkomliga, i detta fall, flaskor. Däremot så känner jag att så kallade tickers har tagit denna del av intresset till en absurd överdrift. Jag kan personligen inte förstå hur man kan få ut samma njutning av en öl när man bara dricker ett litet smakprov av den, jag kan verkligen inte det. Men man ska inte förstå mig fel, jag bryr mig faktiskt inte om människor väljer att ticka ölen istället för att njuta av den, jag kan bara inte förstå att man medvetet väljer att ticka före att njuta.

Sedan kan man kanske säga att dessa tickers njuter lika mycket av att ticka som av att dricka ölen normalt, men även detta kan jag faktiskt inte förstå, i alla fall inte om man talar om att dricka öl. För mig är tickande bara en samlarhobby där ölen står i centrum istället för något annat medium. Nej, ölets smak bör stå i fokus när man dricker det, tycker jag, och fastän tickande är kul på sätt och vis är det bara en liten del av det roliga när man dricker öl.

/Viktor


Tick tack...

2012/02/07

Friterad lokalpatriotism!

Som ursprungligen Malmöbo har jag en speciell love affair med falafel. Jag kan liksom inte hjälpa det då jag under större delen av min uppväxt har käkat 10-kronors-falafel på haket nära skolan. Falafel finns i mitt blod och jag har blivit otroligt besviken på det magra utbudet och den bristande kvaliteten som Odense bjuder på. Något som till slut fick mig att göra min egen.

Slutprodukten blev faktiskt riktigt god! Helt klart en falafel att vara stolt över, och med lite tweaks i följande batcher tror jag det kommer bli en riktig höjdare. Åh, får mig att känna mig hemma i Malmö igen ^^

/Viktor

I processen att friterande de gyllene små liven...

2012/02/06

Ren njutning...

Det finns värre saker än att komma hem efter en fullständigt genomtråkig föreläsning, öppna sin growler Hunahpu aged on Virgin Oak Barrels och slappa framför datorn.

Ölen är en imperial stout från det fantastiska bryggeriet Cigar City från Tampa, Florida. Den här specifika grejen fick jag tag på via en liten minitrade jag gjorde idag. För två dagar sedan hölls en liten provning av olika rariteter i Odense och "slatten" på 30 cl som blev över från denna Hunahpu bytte jag till mig för en spottstyver. Svart som natten, något avslagen (kan man inte hjälpa med tanke på att det är en inte fylld growler, men det stör förvånansvärt inte) med massor av vanilj, ek, kryddighet (nejlika, kanel, anis) och en liten liten hint av chili tycker jag mig känna. Makalöst bra imperial stout... är otroligt glad över att jag fick prova den.

Mysigt med dunderstark öl så här när det är 10 minusgrader ute ^^

Utöver detta köpte jag två flaskor Green Flash West Coast IPA (klockren... redan hunnit sänka en flaska!) och en flaska De Struise/Three Floyds Shark Pants (ser fram emot att smaka, so bad) idag.

/Viktor

Oh yes.

2012/02/01

Hopslam!

Fick ett lite paket i förrgår från USA. Sex flaskor pinfärsk Bell's Hopslam direktlevererade till min dörr. Världens fjärde bästa Double IPA gör mig bara lyriskt glad. Den bryggs bara kring årsskiftet varje år och detta år fick jag händerna på lite gott gott av denna underbara nektar. Råkar du komma över en flaska så drick den, du kommer inte bli besviken!

/Viktor

BÄST!


2012/01/31

Hemma från Barcelona!

Nu har jag i ett par dagar varit hemma från Barcelona, tillbaka i kalla Danmark där snö ligger på gatorna och inte alls bjuder på samma härliga 15 grader sol som jag hade vid medelhavet. Lika glad är jag för det dock, fastän jag början en ny kurs idag och dessvärre avslutar min ledighet.

Tänkte skriva ett par rader om hur Barcelona var. En stad jag inte har varit i förut men jag hört så extremt mycket bra om. Beröm som den fått med all rätt. Barcelona är en fantastisk stad, man känner verkligen medelhavsandan så fort man kommer dit. Den är också oerhört vacker med arkitektur som, i alla fall för mig, påminner extremt mycket om en blandning mellan Rom och Paris, med en del funky Gaudi-arkitektur inkastat mitt i det hela. Men arkitektur i all ära så är det faktiskt öl den här bloggen främst handlar om, så låt oss hoppa fram till det.

Jag besökte två ölbarer under min korta vistelse och drack ett par riktigt roliga katalanska mikrobrygder. Den första baren hette Ale & Hop och låg i gamla staden i det underbara området El Born (mysigaste området i Barca). En liten, anspråkslös håla, to be honest, med två bord och en bardisk, men med en riktigt mysig bartender, fem öl på fat och ett antal flaskor bakom disken. Över först en Sierra Nevada Celebration och därefter en Agullons Bruno så snackade jag och flickvännen ett tag med Pablo, bartendern, om lite allt möjligt inom den katalanska ölvärlden. Det visade sig också att han kommer ta sig till köpenhamn i maj för Copenhagen Beer Celebration... kommer bli kul att ses igen!

Det andra ölstället jag besökte var Cerveceria Jazz, en av de högst rankade ölställena i Barcelona enligt Ratebeer, med all rätt. Deras flaskutbud var decent, fatutbudet likaså, men storheten låg i de fantastiska hamburgarna som gjordes där. Det tog en liten stund att få in dem, men wow... underbara burgare. Indeed. På samma ställe smakade jag också lite mer från Agullons, kataloniens bästa bryggeri, bland annat den första spanska surölen (Agullons Setembre), som dessutom var helt galet fantastisk. Det jag under resan har smakat från Agullons gör mig bara glad och jag ser sjukt mycket fram emot att smaka lite mer, speciellt från framtida surölsprojekt.

Kort sagt gillade jag Barcelona skarpt... maten var underbar, staden var härlig och jag fick även min dos av bra öl. Vad kan man mer begära?

Jag på Cerveceria Jazz med en särdeles god Agullons Setembre i glaset :D

/Viktor

2012/01/21

Och fortsättningen

Nøgne Ø Dark Horizon 2nd Ed. Fantastiskt... wow.

Festivalsuris!

Festivalsurisen från Mikkeller, Stella 2, i en härlig magnumflaska. Jäst med brett och tillsatt tranbär blir det en galet god öl... och den funkar fint med svampsoppa :)

2012/01/09

Årets Bästa! Del 2!

Nu blir det en aningen mer seriös redogörelse för årets öl.

Årets Bryggeri:
Dark Horse Brewing Company
Märk väl, jag skrev "Årets Bryggeri", inte "Årets Bästa Bryggeri". Jag tolkar denna kategori som inte det bryggeri som spottat ur sig bäst öl, men som jag personligen har blivit gladast av, eller något åt det hållet. Det var nära att Cantillon tog den här platsen, och visst förtjänar de det, men let's face it. Cantillon gör samma öl år ut och år in, den är helt magnifik, ja, men jag vet precis vad jag ska förvänta mig när jag öppnar en flaska. Dark Horse, å andra sidan, är ett bryggeri jag innan 2011 inte ens hade hört talas om. Jag smakade deras öl och blev helt förälskad i många av de. Speciellt Tres Blueberry Stout och Perkulator Coffee Doppelbock var helt fantastiska och den förstnämnda håller jag som den absolut bästa standardstouten jag har smakat, helt magnifik.

Årets Svenska Bryggeri:
Oppigårds
Jag skriver på svenska, jag kommer från Sverige och jag dricker en hel del svensk öl. Det hade känts fel att inte ha ett par svenska kategorier på den här listan. Sverige har i skrivande stund en hel del riktigt bra bryggerier, Närke, Nils Oscar, Slottskällan, Dugges, Oppigårds, Sigtuna, Mohawk, St. Eriks, Ocean etc. Listan är faktiskt ganska lång. Närke ses av många som den dominerande härskaren med dess extrema internationella erkännande och experimentrikedom. Däremot så får jag så gott som aldrig chansen att smaka deras öl då otroligt lite tappas på flaska. Sorry, men det är ett stort minus. Ett bryggeri kan vara hur bra som helst, men om jag så gott som aldrig får chansen att smaka deras öl kan jag inte riktigt kalla de grymma. Här kommer Oppigårds in. Konsekvent riktigt god öl och det enda svenska bryggeriet som på allvar kan göra god IPA samtidigt som att en hel del riktigt, riktigt goda brygder har nått ut till oss i år gör att mitt val faller här. Det är just Oppigårds som jag känner kommer bära Sveriges fana i framtiden.

Årets Svenska Öl:
Dugges Perfect Idjit!
Jag drack denna öl på Copenhagen Beer Festival i våras, när jag var, som nämnt förut, relativt bakis. Trots min bakfylla smakade jag på den och tyckte den var alldeles klockren. Jag kan inte minnas en enda svensk imperial stout som var såhär bra, om man bortser från Närkes Stormaktsporter-serie. Härligt maltig och karamellig, precis som jag vill ha det, med massor och åter massor av vaniljtoner. En öl jag definitivt kommer dricka flera gånger igen, en riktigt höjdare (till skillnad från den vanliga Idjit! och 1/2 Idjit!).
Årets Uppstickare:
Grassroots Brewing
Hill Farmstead är galet hype:ad i USA för tillfället. Nørrebro Bryghus gamla bryggmästare Shaun Hill åkte tillbaka till sitt hemland och fortsatte sin bryggarkarriär där. I varje fall så startades ett litet systerbryggeri i Danmark också, vid namn Grassroots Brewing, som kontraktsbrygger på Fanø Bryghus. Gång på gång har Grassroots däremot gjort galet goda grejer som deras amerikanska saison Seasoned Veteran och deras collaboration med Cigar City, Neither. Fantastiska öl båda två och jag ser fram emot att smaka mer och mer från dessa.

Årets Ölhändelse:
Meet the Brewers - Three Floyds på Mikkeller Bar
Jag var lite kluven vad jag skulle ge denna medalj till. Men jag tolkade till slut min egen utnämning som ett organiserat event, vilket således betyder att Three Floyds-eventet på Mikkeller Bar otvivelaktigt tar priset som det bästa. En hel radda Three Floyds på fat, inklusive Vanilla Bean Brandy Barrel Aged Dark Lord och Bourbon Barrel Aged Behemoth, gjorde att jag bara blev galet glad. Att de sedan kopplade på fat såsom Nielsbohrium från Mikkeller/Cigar City när Three Floyds-faten började ta slut gjorde bara saken bättre, och mig fullare. Helt underbar kväll, och jag måste nu öppet tacka den person som gav oss en halv flaska Dark Lord '09 för att, och jag citerar, "vi hörde er snacka om Dark Lord". Kudos.

Årets Öl
Cantillon Fou' Foune - färsk
Herregud alltså, ni gör inte dåliga öl Cantillon, eller hur? För er som inte vet vad Fou' Foune är för öl, här kommer en liten recap: Jean van Roy från Cantillon hängde runt med en aprikosodlande fransos från Bergeron någon gång och halvt på fyllan snackade de ihop sig om att de borde göra en lambic med dessa aprikoser. Ett tag därefter, förmodligen fortfarande bakfull á la "The Hangover", landar en hög med aprikoser utanför Cantillons Bryggeri i Bryssel. Anywhooch tänkte Van Roy och smaksatte sin dyrbara lambic med dessa. Sedan dess har det blivit en årlig grej. Just ja, fransosen kallades för Fou' Foune (grovt översatt till "fitta" från franska) och således heter också ölen det (jag fick reda på detta den hårda vägen... försök inte bildgoogla ölen in public :/ ).

Ett par gånger här på bloggen har jag hyllat denna öl, denna ljuvliga öl. Denna blandning av halm, citron och massor och åter massor av aprikoser blir bara helt fantastisk när dess grova syra kommer in och sparkar sönder dina smaklökar. Desto äldre den blir, desto surare blir den, men jag föredrar min framstjärt färsk! Detta för att bibehålla den otroliga aprikossmaken som finns i den, och det är den som gör ölen. Cantillon gör mycket, mycket bra öl, men ingen öl gör mig så lyrisk så som Fou' Foune (något som även Blafa från Överflödiöl kan vittna om, jag och han dansade nästan runt av glädje efter Fou' Foune på ölsmakningen han höll i mellandagarna). Jag smakade många, många bra Cantillon i år, men ingen kom upp i samma nivå som denna, jag blev helt frälst. Wow!


2012/01/08

Årets bästa! Del 1.

2011 är slut och 2012 har nyligen börjat. När alla andra medier på alla håll och kanter för länge sedan har publicerat sina "årets bästa"-listor så sitter jag och pular på min egen lilla lista över exceptionella ölupplevelser under det gångna året.

Först startar vi med ett antal småpriser för diverse roliga små ting som har slagit mig när jag druckit öl under 2011.

Årets vidrigaste öl:
Gundestrup Æble-Hvede Øl
Ett minimalt bryggeri och mejeri på danska Fyn har jag enbart smakat en öl utav, och det deras Æble-Hvede (äpple-vete) Øl. Jag fick möjligheten på Øllets Dag här i Odense då lokala bryggerier kom till staden och bjöd på smakprover av sina öl. Intresserad av denna äppelöl traskade jag fram till Gundestrup och bad om ett smakprov. Efter första klunken konstaterade jag att 1: Detta är helt otroligt hemskt, och 2: Vart fan kan jag slänga detta? I brist på papperskorgar bjöd jag istället min flickvän och mina vänner på smakprovet, med samma reaktion från allihopa. Riktigt nasty. Det är svårt att beskriva smaken, men närmast kommer det en blandning av unken äppeljuice utblandad med vete, jäst och vatten. Jag trodde inte det var möjligt att göra såhär hiskelig öl, men jag hade fel, och för det, Gundestrup, lyfter jag på hatten.

Att denna öl faktiskt får bryggas är en styggelse i sig själv!

Årets skitbryggeri:
Stensbogaard Bryghus
Jag gör faktiskt mitt allra yttersta för att inte smaka öl från kassa bryggerier, faktiskt. Då jag faktiskt lever som student kan jag inte flänga runt alltför mycket med pengarna, samtidigt som jag måste hålla min alldeles fantastiskt välbyggda kropp i absolut topptrim vid alla tillfällen och således inte kan överinta de kära kalorierna öl bjuder på. När öl ges till mig gratis, och i smakprovsstorlekar, då är det andra bullar. Jag smakar gärna på öl som någon bjuder mig på. Det var i alla fall det som hände med Stensbogaard Bryghus. Återigen finner jag mig själv på Øllets Dag och Stensbogaard har större delen, om inte hela, sitt ordinarie sortiment att bjussa på. Då det hela är gratis och då jag har andra att dela bördan med så smakar jag mig igenom allt de har tagit med sig... BIG mistake. Jag kan helt ärligt säga att ingen av de ölen jag smakade hade jag velat ge ett rött öre för, aldrig. Från en vattnig sörja vid namn Sushi Biiru till en Canadian Maple som smakar allt annat är lönnsirap, till en doppelbock som smakar utblandad billig vodka. Trots att deras öl inte riktigt var lika usel som Gundestrups eminenta skapelse, så är den fan i närheten. Jag ångrar än idag att jag faktiskt smakade mig igenom deras öl, jag behövde varken minnena eller kalorierna från ölen.

Året sexigaste öl:
Founders Imperial Stout
Jag skrev ett litet blogginlägg om denna för en tid sedan där jag jämförde den med Audrey Hepburn. Jag har egentligen inte mycket mer att säga om den än så, därför länkar jag istället dit och lägger till att jag är otroligt lycklig över att ha fyra flaskor av denna nektar kvar i mitt förråd. Mumma!

Årets illamående:
Magkrossen
Denna plats innehar min egenbryggda öl som, efter att ha saboterat min mage totalt, fått det passande namnet "Magkrossen". En hefeweizen på mindre än 3% ABV som precis hade jäst klart ackompanjerade mig och vänner till en kräftskiva i höstas. Kvällen flöt på fint och en, två, tre flaskor slank ner utan problem. Det var först dagen efter som the shit hit the fan, bokstavligen. Dagen efter spenderades uteslutande på toaletten, misshandlandes den stackars klosettskålen. Ölen var god, men jag kommer tänka två gånger innan jag nästa gång halsar öl med hyperpigg jäst i sig. Faen.

Årets överraskning:
Croocked Moon Lawnmower
Copenhagen Beer Festival 2011 blev inte det som jag hade tänkt mig. Mikkeller Bar hade kvällen innan ett Three Floyds-event vilket ledde till en bakisdag då jag besökte festivalen. Detta i sin tur ledde till att jag rymde från all öl över 7% ABV och höll mig till friska, humliga och relativt lätta öl. Detta, i sin tur, ledde således till att jag stod vid Croocked Moons stånd och såg att de hade en välhumlad lager vid namn Lawnmower, något som jag kände skulle passa mig i mitt bakfulla tillstånd. Och fan vilken öl! Hur pigg och färsk som helst med en renhet bara en lager kan åstadkomma. Det var en oerhört lätt och frisk öl som man kände att man kunde dricka litervis av. Innan jag drack Lawnmower så höll jag Mikkelle The American Dream otroligt högt på min personliga lagerlista, men Lawnmower kickade ner allt jag förut hade smakat av ljusa lager. Fantastiskt öl som passade mig helt magiskt bra första gången jag drack den. Andra gången var vid smygpremiären av Fermentatoren (Croocked Moons egna bar i Köpenhamn) och den var lika superb då. Den kom ur intet och fick mig att dansa av glädje, helt klart årets mest överraskande öl.

Eftersom detta blev ett bra mycket längre inlägg än jag hade tänkt mig så avslutar jag här för tillfället, och fortsätter med listan imorgon. Cheerio.

/Viktor