2012/01/09

Årets Bästa! Del 2!

Nu blir det en aningen mer seriös redogörelse för årets öl.

Årets Bryggeri:
Dark Horse Brewing Company
Märk väl, jag skrev "Årets Bryggeri", inte "Årets Bästa Bryggeri". Jag tolkar denna kategori som inte det bryggeri som spottat ur sig bäst öl, men som jag personligen har blivit gladast av, eller något åt det hållet. Det var nära att Cantillon tog den här platsen, och visst förtjänar de det, men let's face it. Cantillon gör samma öl år ut och år in, den är helt magnifik, ja, men jag vet precis vad jag ska förvänta mig när jag öppnar en flaska. Dark Horse, å andra sidan, är ett bryggeri jag innan 2011 inte ens hade hört talas om. Jag smakade deras öl och blev helt förälskad i många av de. Speciellt Tres Blueberry Stout och Perkulator Coffee Doppelbock var helt fantastiska och den förstnämnda håller jag som den absolut bästa standardstouten jag har smakat, helt magnifik.

Årets Svenska Bryggeri:
Oppigårds
Jag skriver på svenska, jag kommer från Sverige och jag dricker en hel del svensk öl. Det hade känts fel att inte ha ett par svenska kategorier på den här listan. Sverige har i skrivande stund en hel del riktigt bra bryggerier, Närke, Nils Oscar, Slottskällan, Dugges, Oppigårds, Sigtuna, Mohawk, St. Eriks, Ocean etc. Listan är faktiskt ganska lång. Närke ses av många som den dominerande härskaren med dess extrema internationella erkännande och experimentrikedom. Däremot så får jag så gott som aldrig chansen att smaka deras öl då otroligt lite tappas på flaska. Sorry, men det är ett stort minus. Ett bryggeri kan vara hur bra som helst, men om jag så gott som aldrig får chansen att smaka deras öl kan jag inte riktigt kalla de grymma. Här kommer Oppigårds in. Konsekvent riktigt god öl och det enda svenska bryggeriet som på allvar kan göra god IPA samtidigt som att en hel del riktigt, riktigt goda brygder har nått ut till oss i år gör att mitt val faller här. Det är just Oppigårds som jag känner kommer bära Sveriges fana i framtiden.

Årets Svenska Öl:
Dugges Perfect Idjit!
Jag drack denna öl på Copenhagen Beer Festival i våras, när jag var, som nämnt förut, relativt bakis. Trots min bakfylla smakade jag på den och tyckte den var alldeles klockren. Jag kan inte minnas en enda svensk imperial stout som var såhär bra, om man bortser från Närkes Stormaktsporter-serie. Härligt maltig och karamellig, precis som jag vill ha det, med massor och åter massor av vaniljtoner. En öl jag definitivt kommer dricka flera gånger igen, en riktigt höjdare (till skillnad från den vanliga Idjit! och 1/2 Idjit!).
Årets Uppstickare:
Grassroots Brewing
Hill Farmstead är galet hype:ad i USA för tillfället. Nørrebro Bryghus gamla bryggmästare Shaun Hill åkte tillbaka till sitt hemland och fortsatte sin bryggarkarriär där. I varje fall så startades ett litet systerbryggeri i Danmark också, vid namn Grassroots Brewing, som kontraktsbrygger på Fanø Bryghus. Gång på gång har Grassroots däremot gjort galet goda grejer som deras amerikanska saison Seasoned Veteran och deras collaboration med Cigar City, Neither. Fantastiska öl båda två och jag ser fram emot att smaka mer och mer från dessa.

Årets Ölhändelse:
Meet the Brewers - Three Floyds på Mikkeller Bar
Jag var lite kluven vad jag skulle ge denna medalj till. Men jag tolkade till slut min egen utnämning som ett organiserat event, vilket således betyder att Three Floyds-eventet på Mikkeller Bar otvivelaktigt tar priset som det bästa. En hel radda Three Floyds på fat, inklusive Vanilla Bean Brandy Barrel Aged Dark Lord och Bourbon Barrel Aged Behemoth, gjorde att jag bara blev galet glad. Att de sedan kopplade på fat såsom Nielsbohrium från Mikkeller/Cigar City när Three Floyds-faten började ta slut gjorde bara saken bättre, och mig fullare. Helt underbar kväll, och jag måste nu öppet tacka den person som gav oss en halv flaska Dark Lord '09 för att, och jag citerar, "vi hörde er snacka om Dark Lord". Kudos.

Årets Öl
Cantillon Fou' Foune - färsk
Herregud alltså, ni gör inte dåliga öl Cantillon, eller hur? För er som inte vet vad Fou' Foune är för öl, här kommer en liten recap: Jean van Roy från Cantillon hängde runt med en aprikosodlande fransos från Bergeron någon gång och halvt på fyllan snackade de ihop sig om att de borde göra en lambic med dessa aprikoser. Ett tag därefter, förmodligen fortfarande bakfull á la "The Hangover", landar en hög med aprikoser utanför Cantillons Bryggeri i Bryssel. Anywhooch tänkte Van Roy och smaksatte sin dyrbara lambic med dessa. Sedan dess har det blivit en årlig grej. Just ja, fransosen kallades för Fou' Foune (grovt översatt till "fitta" från franska) och således heter också ölen det (jag fick reda på detta den hårda vägen... försök inte bildgoogla ölen in public :/ ).

Ett par gånger här på bloggen har jag hyllat denna öl, denna ljuvliga öl. Denna blandning av halm, citron och massor och åter massor av aprikoser blir bara helt fantastisk när dess grova syra kommer in och sparkar sönder dina smaklökar. Desto äldre den blir, desto surare blir den, men jag föredrar min framstjärt färsk! Detta för att bibehålla den otroliga aprikossmaken som finns i den, och det är den som gör ölen. Cantillon gör mycket, mycket bra öl, men ingen öl gör mig så lyrisk så som Fou' Foune (något som även Blafa från Överflödiöl kan vittna om, jag och han dansade nästan runt av glädje efter Fou' Foune på ölsmakningen han höll i mellandagarna). Jag smakade många, många bra Cantillon i år, men ingen kom upp i samma nivå som denna, jag blev helt frälst. Wow!


Inga kommentarer:

Skicka en kommentar