2011/03/29

Positiv överraskning från USA!

Suröl kommer ursprungligen från Belgien, de bästa surölen sägs också komma från Belgien, men även amerikaner har fått ett sug efter suröl och således bryggt suröl själva. Ett av dessa suröl, som också rankas som en av de bättre, är Supplication från Russian River Brewing. En Brown Ale lagrad på Pinot Noir-ekfat med körsbär i 12-15 månader. Jag fick chansen att smaka denna igår då jag och min flickvän öppnade flaskan som jag bytte till mig för ca en månad sedan i Köpenhamn. Den flaskan jag fick var bryggd under 2010 och är alltså relativt färsk.

Lukt: Mycket körsbär och mycket av den klassiska, sura halm- och ladugårdslukten som man känner igen alltför väl från bland annat Cantillon. I bakgrunden kommer även lite maltighet fram som jag antar kommer från brown ale-basen i ölet.

Smak: Först slår en del syra till mot tungan, därefter kommer massa färska körsbär tillsammans med en fin maltig sötma mot slutet som påminner starkt om honung. Eftersmaken domineras av denna honungssmak jag känner och en härlig nötighet.

Övergripande kommentarer: Jag blev extremt positivt överraskad av denna öl. Jag trodde att amerikanerna inte skulle kunna nå upp till belgarnas nivå, speciellt inte till min absoluta favorit av surölen, nämligen Cantillon Fou' Foune. Men jag hade faktiskt fel, Supplication var helt fantastisk på alla möjliga sätt och vis. Eftersmaken som man fick från den med den härliga, lena honunssmaken med nötigheten påminde mig väldigt mycket om Bell's Hopslam, som är en helt, totalt annorlunda öl, men som ändå har lite gemensamma nämnare. Jag vet inte ens om jag känner att denna öl borde lagras, jag vill inte alls att den härliga körsbärsaromen ska försvinna, men samtidigt så är jag nyfiken på hur den utvecklas.

Jag ska helt klart se till att skaffa mig mer av denna öl, jag har två internationella ölbyten på gång som kommer kunna skaffa mig lite öl från Russian River. Jag kan knappt vänta.

PS: Medan jag skrev det här inlägget drack jag Southern Tier IPA. Värdelös öl. Tråkig, spritig och bara allmänt dålig. Undvik.

2011/03/14

Lite amerikanare och en biffig burgare!

Helgen är slut och tentaplugget ska börja, inte världens roligaste kombination. Dock, som plåster på såren, så har jag kvar minnena från min långhelg som involverade riktigt trevlig och en sjuhelvetes bra burgare.

Träffades i onsdags med mina två ölpolare för att göra massiva monster till burgare och för att dricka lite grym öl. Ölen som öppnades var 3 French Hens från The Bruery, KBS från Founders och utöver detta en liten trevlig belgare också i form av Mamouche från Cantillon.

Först delades en flaska Mamouche mellan två pers i väntan på den tredje. Mamouche är en fläderlambic som Cantillon har spottat ur sig och bland de roligaste ölen jag har smakat. Nästan som en blanding av flädersaft och lemonad med bara en eftersmak av öl. Denna var även bara ca ett halvår gammal tror jag så flädersmaken var fortfarande extremt pigg och frisk. En riktigt underbar öl som jag tror kan passa ännu bättre på balkongen när solen skiner senare i år.

3 French Hens, däremot, är 75 % belgisk mörk öl och 25 % ekfatslagrad "ale" enligt flaskan och den fick bli måltidsdryck när vi slängde ihop 250g nötkött med hemgjorda lökringar, bacon för en hel armé och till synes otaliga liter Jack Daniels BBQ-sås, allt detta mellan två skivor av Max Frisco-bröd (bra skit!). Burgaren var mäktig, manlig och grym, men hur var ölen? Well, mild och trevlig för att vara såpass stark och mörk som den var, men dessvärre lite menlös för min smak. Var det burgaren som inte alls passade med ölen eller ölen själv låter jag förbli osagt, men oavsett så var det inte något extraordinärt.

Tasty shiet!

Som slutspurt fick det bli en flaska KBS från Founders som jag hade bytt till mig i Köpenhamn två veckor sedan. En mäktig bourbonfatslagrad, kaffepumpad imperial stout som jag hade sett extremt mycket fram emot att smaka. Dock så var denna en extrem besvikelse, i alla fall i det färska tillstånd som den avsmakades från (flaskan var från 2010). Alldeles för mycket rostad malt, bitterhet och spritighet gjorde att den var allt annat än en fröjd att dricka. Jag har hört att den ska bli alldeles fantastisk med åren, men å andra sidan skulle den vara grym även färsk, så jag vettefan ifall jag kommer ta och öppna en flaska till på ett tag.

Nu spolar vi dock fram ett par dagar till lördag, då jag äntligen skulle öppna Miles Davis Bitches Brew från Dogfish Head. Denna imperial stout är bryggd till 40-årsjubileumet av albumet "Bitches Brew" från Miles Davis och är en blandning av 3/4 delar imperial stout och 1/4 del av honungsöl kryddad med gesho-rot. Till en början tyckte jag inte den var en höjdare, lukten och smaken påminde lite för mycket om jord och honungen kände jag inget utav, men alltsom den värmdes upp från källartemperatur till rumstemperatur så blev den lenare och lenare och till sist så var det faktiskt en riktigt trevlig och välbalanserad öl. Jag vet inte om den där gesho-roten (som jag antar stod för jordigheten) är en vidare höjdare i öl, men jag är definitivt glad över att ha smakat Bitches Brew.

2011/03/08

Spontanjäst från Danmark, kan detta vara bra?!

Spontanjästa öl är lite av det svarta fåret bland öl. Det är öl som bryggs i urgamla bryggerier i Belgien som inte har städats på ett sekel (true story) allt för att bevara den unika belgiska floran av vildjäst och bakterier som ger lambik sin karaktäristiska smak.

Vad är då så speciellt med spontanjäst öl? Well, för det första tillsätts ingen jäst under bryggningsprocessen, utan man låter jäst och bakterier i luften och i tunnorna som ölen lagras i infektera den och jäsa. Dock har dessa vildjäster egenskapen att producera syror utöver alkohol som biprodukt av förbränningen av sockerarter. Detta gör att man får en syrlig öl av det hela, miltal från det som average Joe skulle kalla för "öl". Traditionellt bryggs denna öl likadant varje gång och lagras därefter x antal år på ekfat. Därefter blandas öl av olika lagringsgrader tillsammans för att bilda en slutprodukt. Ofta lagras denna blandning även extra på ekfat med massor av frukt tillsatt. Utan frukt kallas det för Geuze och med frukt blir det "fruktlambik" eller i fallen körsbär och hallon respektive Kriek och Framboos.

Nu är det så att puritaner anser att den enda jästfloran i världen som denna öl kan göras bra på finns i Belgien, men denna syn har flera gånger motbevisats, bland annat nyligen av en viss galen dansk; nämligen Mikkeller. Det som jag drack är Mikkellers version av en "framboos". Med andra ord, spontanjäst öl som har lagrats på ekfat med sjuhelvetes mycket färska hallon!

I alla fall korkades denna "Mikkeller Spontanframboos", som den heter, upp igår och avsmakades, och kort sagt så kan danskar också göra spontanjäst öl, helt klart. En syrlig symfoni av hallon, halm och ladugård tillsammans med en klockren underton av humle tillsammans med en väl balanserad bitterhet längst bak på tungan. Tasty shit.

Smaken av en lambik är definitivt inte för alla, men om du gillar jävligt sura saker så ta och smaka något från kanske "Cantillon" någon gång. Deras kriek (körsbärslambik) finns i Systembolagets ordinarie sortiment!

Lita på rosa!

2011/03/06

Min åsikt äro ändrad!

I ett tidigare inlägg där jag bland annat listade förra årets sämsta öl, hävdade jag att denna sämsta öl var Dieu du Ciel:s Dernière Volonté. I detta inlägg rättar jag mig och säger att nej, jag hade fel. Den flaskan jag drack förra året måste otvivelaktigt varit skadad på något sätt, för den smakade rätt ut sagt skit. Men denna öl jag dricker nu är inte på något sätt lik den öl jag drack förra året, denna öl är en extremt balanserad och välsmakande trippel. Jag vill nästan gå så lång och säga att det är en av de bättre ölen ur trippel-kategorin jag har druckit... det du!

PS: Är också otroligt överförtjust i den fantastiska gyllene färgen som ölen har.