Svart

Testade Slottskällan Svart häromkvällen, en mycket mysig upplevelse :)

Jag gillar Slottskällan, de misslyckas sällan och är inte dyra — i gengäld har de inga öl som är riktigt wow, men det mesta är riktigt stabilt och prisvärt. Det hela bottnar nog i att de inte experimenterar, så det blir inga riktigt crazy brygder, men de är bra på de öl de gör.

Jag gillar att de nu är i färd med att uppdatera sin linje, de tar bort ett par öl (t.ex. Slottslager och Klosteröl) och lägger till några andra, bl.a. Svart. Den här har de bryggt förr såvitt jag förstår, men tagit ett uppehåll i att brygga den, ett uppehåll som nu är slut. Bra byte.

Färgen var, som klipska läsare redan anat, svart. Den hade ordentlig kolsyra och ett ganska stort skum, såg trevlig ut i glaset, men lite för torr och tunn (på 5.5%) för att lämna mönster på glasets sidor.

Doften var bra! Den doftade väldigt traditionellt av porter, men med lite extra bett av rostning, nyrostat kaffe eller kanske hårt rostat bröd, det passade fint.

Smaken gick i samma stil som doften, just vad man förväntar sig av en porter fast med extra kaffe. Den var torrare än jag trodde (fast jag såg på etiketten sedan att de kallar den för en torr porter), men god ändå. Den var lite diskret sådär, man hade kunnat göra den klart tuffare, men det var nog inte planen. Som det är nu vet den sin plats, och den försöker inte vara något mer. Det är en porter, och en ganska lättdrucken sådan, och den är god och tilltalande utan att gå åt något extremt håll, i någon bemärkelse. Det är inte en Flying Dog Gonzo liksom.

Jag tyckte om den här och är glad att jag har ett par flaskor till på lagring, den är mysig. Jag tycker nog att den förtjänar sitt betyg på RateBeer, 94/93. Inte uppe och kämpar i den absoluta toppdivisionen, men den kommer nära i kraft av att helt enkelt vara trevlig. Den kommer passa fint i höstmörkret som är på väg in. Själv drack jag den i soffan, sent på kvällen, med en god bok till. En mycket bra kombination.

Boken var för övrigt en novellsamling, Smoke and Mirrors av Neil Gaiman. Mycket bra, den rekommenderas varmt. Jag gillar killens stil och fantasi, många av historierna är en aning obehagliga. Inte skräckhistorier eller något, men i de flesta finns någon detalj som är lite... unnerving. Passar också bra i höstmörkret!

/ Martin