2011/10/20

Efter-Tenta-öl

Hallå där, alla.

Igår skrev jag en tenta (i matematisk statistik), och idag ska jag dricka öl! Innan tentan hade jag bestämt mig för att dricka en riktigt bra öl efteråt, för att tanken på detta skulle hjälpa min motivation. Om tentan gått bra skulle jag ha ölen för att fira, och tentan gått dåligt skulle jag sörja den.
Tentan gick rätt kasst, så det är alltså sorgestund nu. Och vad kunde passa situationen eller mitt lynne bättre än Mikkeller 黑 (Black)?


Den flaska jag har är från 2007. Jag har druckit Black 2007 tidigare, för ett och ett halvt år sedan ungefär... Då, under våren 2010, drack jag också färsk Black från fat på Mikkellers bar, vilket var en fruktansvärd upplevelse! Den var extremt bränd och rå på alla vis, vilket hade kunnat vara lite tufft och sådär i vissa fall, men den här tog det för långt. Den var helt enkelt inte drickbar, fem personer försökte tömma 25 cl — och misslyckades. Den 2.5 år gamla som jag drack senare var däremot underbar, precis mitt emellan en Imperial Stout och en brittisk Barley Wine, den blandade de bästa sidorna hos de två stilarna! :)
Den här är alltså fyra år, från samma bryggning men har ytterligare ett och ett halvt år på nacken. Flaskan är på 375 ml, och ölen på 17.5%, vi får väl se hur nykter jag kommer vara när jag till slut postar det här inlägget... Nu korkar jag upp!


Den är helt kolsyrelös, vilket inte stör mig det minsta. Den är, förstås, fullständigt svart och ogenomskinlig. Den luktar väldigt gott! Och väldigt mycket. Rostad malt är det man känner, men under den finns vissa andra toner som inte helt dränkts... Den luktar lite sött, en föraning om hur den kommer smaka. Den luktar också vagt åt hårt rostat kaffe. Det sista i doften känns en aning maritimt på ett sätt jag inte kan placera. Kanske tjära?

Smaken är... wow. En explosion! Den smakar mycket. Där finns alla sorters rostning man kan tänka sig, i ett brett spektrum. Man känner också pumpernickel och annat riktigt mörkt bröd, jag tänker på ett särskilt rågbröd vi har på julen. Svagt, svagt av tjärpastill också. Längst bak på tungan smakar den bittert, men inte som humlebitterhet. Jag anar att detta också kommer från den rostade malten, smaken påminner mig nämligen om den av de svartbrända sidan på en kotlett som legat för länge på grillen. Men det finns inte för mycket av den, så det går an.
Lustigt nog känner jag något starkt i eftersmaken, med styrka som i peppar eller chili. Jag är ganska säker på att den inte har något sådant i sig(?). Det är alkoholen som lyfter fram det, som när en stark maträtt smakar än starkare med ett alkoholstarkt vin till.
Något som är framträdande är hur söt den är! En mycket söt öl, vilket tillsammans med väldigt mycket värmande alkohol ger känslan av en Barley Wine. Det är själva sötman som gör att den går att dricka, jag vet av egen erfarenhet att allt det rostade måste ha någon balanserande smak för att hållas i schack. På insidan av glaset sitter sockerpartiklar fast :)

En väldigt stor öl på alla sätt, och den kan absolut beskrivas som ett monster. Men med åren har den blivit snällare, och den är nu ett ganska välvilligt monster. Men den ska inte underskattas, den kommer krossa allt annat mina smaklökar bestämmer sig för att prova idag, det är tydligt. Den går inte heller att stressa, den här kommer jag sippa på resten av kvällen... Lysande utsikter! :)

/ Martin

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar

Skicka en kommentar