Min belöning, äntligen...

Tre och en halv veckas mördande tentaplugg är äntligen över, och jag firar. Nej, inte genom fest och ståhej och skit, bara genom att ta det lugnt hemma och dricka superb öl. Ölen i fråga är ingen annan än den sjukt coola Barrel Aged BORIS Royale som jag i ett tidigare inlägg nämnt!

BORIS är en acronym för "Bodacious Oatmeal Russian Imperial Stout", vilket man lugnt kan kalla denna underbara homage till en av världens bästa filmer - Pulp Fiction. Den normala BORIS är faktiskt en relativt lugn pjäs. Den är också på en alkoholhalt över 9%, men denna känns knappt av. BORIS Royale, den specialfatlagrade versionen av samma öl (det finns en normal fatlagrad version också), däremot, är allt annat än lugn. Den är en best som tar dina smaklökar om hornen och totalt förintar de från jordens yta. Anywhooch...

Doft: Den luktar tjockt, själva aromen har en såpass hög densitet att jag kan känna av det... detta bådar om något gott. Det andra jag märker är den absurda chokladsmäll man får av den. Under detta finns ytterligare en del kaffe och rostat bröd. Blir förvånad av avsaknaden av fatkaraktär som jag trodde skulle framträda mer.

Utseende: Svart som natten med en liten fin cappucinofärgad skumkrona som efter ett par pretentiösa swirls med glaset decimeras ner till en liten brun ring längst med glasets kant. Ser ut precis som en bra imperial stout ska göra, me like. Lämnar också ett härligt tjockt avtryck på glasets sidor, man ser med detta att den inte är att leka med.

Smak: Wow, snacka om att ens smaklökar får sig en omgång. Den börjar otroligt sött med massor och åter massor av choklad som kommer fram, nästan som att hälla i sig chokladmjölk, för att sedan övergå i tungt rostat kaffe med en massiv whiskeyfatskaraktär som totalt dominerar eftersmaken vilket också gör att alkoholen framträder en del. De två enorma smakerna balanserar faktiskt upp varandra vilket gör att den inte blir en spritig bomb som många fatlagrade öl ofta kan vara färska, och åt andra sidan av spektrumet gör det att den inte blir enormt sötsliskig (Black Tokyo Horizon och Dark Horizon 3rd Ed., ja, jag tittar på er).

Munkänsla: Här märker man att havren har fått arbeta hårt. Vansinnigt mjuk och sammetslen. Alkoholen lämnar förvisso en torr känsla i munnen efteråt, men det är bara välkomnande... som sagt, balans.

Totalt: En hejdundrandes pjäs till öl som bara blir godare och godare för varje klunk jag tar. Fastän jag inte kan sänka hela flaskan själv (hat åt bombers!) så njuter jag till fullo av den. Den är dessutom, i min mening, bra mycket bättre än sin föregångare, den normala BA BORIS som inte alls hade samma pondus.

Betyg: 8,5/10 (planerar på att använda en betygsskala på 1-10 framöver, blev less på ratebeers system jag använde innan)


/Viktor

Äh, pallade inte ta en bild själv, denna googlade jag fram istället :P