2011/04/04

Sjukt nice ölprovning i helgen!

Denna helg fick jag och tösen min besök av vänner från Malmö. Fyra gäster samlades i vår lilla lägenhet här i utkanten av Odense. Två av de var ölnördar, precis som jag, vilket givetvis gjorde oss tvungna att öppna ett gäng av de flaskor jag har undangömda här hemma. Då ölen inte var huvudsaken med besöket blev det varken överdrivet många eller överdrivet mycket öl som dracks, bara sådär lagom.

Dag 1 bestämde vi oss för att öppna Surly Darkness, Deschutes The Abyss, Dieu du Ciel Péché Mortel och Bell's Expedition Stout. Alla öppnades utav en utomstående person (läs min flickvän) så att vi inte skulle ha någon aning om vad vi smakade. Alla fyra imperial stouts hade sina separata karaktäristika där Darkness och Expedition Stout snabbt blev mina favoriter med The Abyss hack i häl. Péché Mortel blev dessvärre den sämst rankade ölen, men det var enbart på grund av motståndet den stötte på, alla öl vi drack var fantastiska, en var bara lite mindre fantastisk. Dock var jag den enda som föredrog Darkness och Expedition Stout framför The Abyss, denna var för båda andra smakare favoriten. Expedition Stout å andra sidan fanns det bivalenta åsikter om, jag ansåg att dess tunga sojatextur och dess sötma var helt löjligt bra, en annan var relativt neutral till den och en tredje tyckte den var way för spritig och inte alls god. Lite kul hur saker och ting kan bli.

Dag 2 blev det lite andra grejer dock. Här öppnades det inte bara imperial stout som dagen innan, här blev det istället en imperial stout, en belgisk quadrupel från USA (:P) och en amerikansk barley wine. Närmre bestämt öppnades Three Floyds Dark Lord, Lost Abbey Judgment Day och Founders Nemesis. Vi började med Judgment Day, den "lättaste" av ölen. En helt klart klockren quadrupel. Vi var alla överens om att den var helt perfekt balanserad, något som jag ibland har problem med när jag dricker quadrupels, sötman och jästen i den tar ibland över något helt enormt, så var inte fallet i denna. Nästa öl blev Founders Nemesis, en mörk amerikansk barley wine från 2010. Helt löjligt god måste jag säga. Humlekaraktären var minimal och gav istället rum för massor av torkad frukt och sötma. Smaken var väldigt lik doften, men den var balanserad av humlebeskan som hade stannat kvar när humlearomen hade försvunnit. Den sista ölen som dracks var en favorit i repris, Dark Lord har vi alla druckit förut och samma årgång till och med (2009), men det var nästan exakt ett år sedan vi gjorde detta, således blev det extra intressant att se hur denna var. Men visst fan var den grym, precis som förra gången vi drack den. Helt superbt len utan varken sötma eller rostat bitterhet som tog över. Jag vill minnas att den var lite väl söt för ett år sedan, men i förrgår var den bara helt perfekt. Helgens segrare, alla kategorier.


Ett litet urval av det vi drack i helgen!

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar