2011/01/16

Årets bästa!

Så... nu är det dags att konkludera min lilla lista med de fem bästa ölen jag har druckit under det gångna året.

#5: Black - Mikkeller
Blev för första gången intresserad av den här ölen när jag läste en recension som beskrev den absurda brända smaken ölen hade. Den jämfördes med bland annat brända lik och brända däck vilket på något twisted sätt fick mig att bli oerhört intresserad. Dock blev jag samtidigt avskräckt, vilket i och för sig är helt logiskt. Oavsett så gjorde detta att jag undvek den en aning innan jag till slut fick tummen ur röven och smakade den. Flaskan jag köpte var ifrån 2007 vilket betydde att den hade legat och drällt i tre år då jag drack den... och snacka om att de tre åren gjorde ölen gott. Det jag drack smakade som en blandning mellan en barley wine och en imperial stout. Det brända fanns där, ja, men alkoholhalten på 17,8 % märks knappt av på grund av den massiva, vinösa maltkaraktären. En alldeles fantastisk symbios av två öltyper gör en av mina absoluta favoriter. En galen idé från en galen bryggare gjorde ändå susen i slutändan. Men detta handlar då om en tre år gammal öl, hur är den färsk, kan man undra sig? Well, jag fick chansen att smaka det i somras när Mikkellers Bar hade den purfärsk på fat. När Black är färsk är det som att dricka flytande tjära utblandad med vodka. Det finns inte ord för hur genomvidrigt det faktiskt är och det är helt ologiskt hur en sådan öl faktiskt kan utvecklas till att bli drickbar, för att inte tala om alldeles fantastisk. En sak är säker dock, hade jag druckit den färsk innan jag hade druckit den lagrad hade jag aldrig köpt en flaska och således gått miste om en upplevelse.

#4: Dark Horizon 1st Edition - Nøgne Ø
Detta är ännu en legendarisk öl, en öl som ölnördar kan hosta upp extrema summor för att ens smaka. Det är en imperial stout från det experimentella norska bryggeriet Nøgne Ø :s experimentella "Horizon-serie", deras första dessutom. Horizon-serien från Nøgne Ø är bryggarnas chans att experimentera med extrema öl. Dark Horizon 1st Ed. har bryggts med extremt mycket av allt; malt, humle, socker, kaffe, etc. Detta gör en öl som smakar som inget annat. Kopiösa mängder malt och kaffe tillsammans med en bastant lagringsperiod gör att ölen får en alldeles underbar doft av kaffe och fruktighet. Smaken följer upp med en kraftig imperial stouts rostade toner och med ett lätt bett från dess 16 alkholprocent.

#3: Samuel Adams Utopias - Boston Beer Company
En öl på 27 % alkohol, som kostar $200 i butik (1150 SEK i Sverige) men som säljs för den dubbla summan över ebay, vad kan man egentligen tro? De som har druckit den här ölen delar upp sig i två läger, de som älskar den och de som anser att den är överskattad. Det är lätt att på förhand relatera till de som anser att ölen är överskattad; det är liksom svårt att försvara ett centiliterpris på 17 spänn när man kan få en superb flaska whiskey för samma pris. Som det förstås är jag i det laget som faktiskt anser den vara värd varenda krona. Detta är ett hantverk, en superb dryck som det har krävts otaliga timmar för att få helt rätt. Jag kan inte kalla det för öl, för det smakar verkligen inte som en sådan... efter mycket om och men kan man luska ut att det faktiskt är malt som tillför smaken och att det faktiskt finns lite humle i bakgrunden, men annars hade jag nästa aldrig gissat det. Samuel Adams Utopias är en öl som ska drickas ur en cognacskupa framför en öppen spis i en skinnfåtölj så att man med en aura av aristokrati kan uppskatta den absolut mest fantastiska doften en öl någonsin har framkallat tillsammans med smaken från vad som närmast kan liknas vid ett dessertvin.


#2: Kaggen! Stormaktsporter - Närke Kulturbryggeri
Här uppe i toppen kommer en hel del sällsynta legendarer till öl, däribland denna. Den enda svenska öl som faktiskt har kvalat in på listan är en som är absurt svår (ifall det ens går) att få tag på i flaska privat och närmast omöjlig att smaka utanför skandinaviens gränser, fastän det stundtals går. Det är en öl som är rankad som den näst bästa ölen genom tiderna enligt ratebeer.com. Det är inte konstigt att krogar tar ockerpriser för en flaska när den nästan ses som ölnördarnas heliga graal. Men oavsett dess rykte så är det egentligen dess smak som är viktigast och när jag smakade den så fanns det väldigt många förväntningar att uppfylla; något som Kaggen! gjorde med bravur. En nästintill perfekt öl i alla avseenden som slår en med förvåning när man dricker den. Styrka, sötma, rostad malt, humle, allt går ihop i en sådan superb balans i både lukt och smak att man bara ler under hela tiden man dricker den. Det enda den saknar för att nå förstaplatsen är, precis som med Tsarina Esra Reserva, en extra kick, något som tar den över kanten, något som gör att den inte är alldeles perfekt "lagom".

#1: Dark Lord - Three Floyd's B.C.
Om Kaggen! är ölnördarnas heliga graal så är att dricka denna öl jämförbart med att spela twister med fadern, sonen och den heliga anden. En öl som, med ytterst minimala undantag, säljs och serveras under enbart en dag på hela året, på enbart en plats på hela jordklotet. För att få köpa en, eller flera, flaskor av Dark Lord måste man ha en gyllene biljett i äkta Kalle och Chokladfabriken-manér... om man inte heter Mikkel Borg Bergsø (Mikkeller) och är tajt polare med jänkarna som brygger Dark Lord, för om man heter det så kan man frakta över ett gäng flaskor till sin egen bar i Köpenhamn, vilket undertecknad är väldigt lycklig över. Saken är den att man inte kan kalla Dark Lord för balanserad, inte på något sätt, den är lika balanserat som en käftsmäll, men den lyckas samtidigt vara löjligt lättdrucken. Här har man på sedvanligt amerikanskt vis slängt allt som heter måtta och moderation genom fönstret och bryggt den vildaste, mest monstruösa imperial stout man kan tänka sig. Brändhet, sötma, kaffe, styrka, kropp, allt är, som man säger, "through the roof". Detta gör inte bara den absolut godaste ölen jag har druckit, utan även att jag förstår varför den är så eftertraktad. Här handlar det inte om att den är eftertraktad enbart för att den är sällsynt, nej, här så har Three Floyds bryggt vad som enbart kan kallas för ett mästerverk och en öl jag alltid kommer att minnas.

Inga kommentarer:

Skicka en kommentar