Svart som natten

Efter en tids total inaktivitet skrivs det än en gång i denna blogg!

Idag blir det ett par noter om den senaste ölen som jag drack, nämligen Mikkeller Black (Whiskey Edition) på 17,5% ABV från 2009.

En sak som bör sägas om Mikkeller Black är att denna öl är så gravt obalanserad när den är nybryggd att det bokstavligt talat är smärtsamt att dricka den. Det är som om någon tänder eld på din tunga samtidigt som ett rivjärn sliter din hals i stycken. Jag, tillsammans flera andra, beställde in ett glas Mikkeller Black 2010 från Mikkellers egna bar i Köpenhamn i somras, och inte ens fem personer kunde tillsammans få ner dessa 25 cl som glaset innehöll. Vidrigt.

Däremot!

När Black har fått stå ett par

år (de jag drack var från 2007) så är det en helig symbios mellan den tyngsta av Imperial Stouts

och den lenaste av Barley Wines, en underbar kakofoni av njutning på tungan.

Nu är det ju så att denna whiskeyfatlagrade version jag nyligen drack var från år 2009, således har den inte fått en lika len och mjuk smak och textur som den från 2007, utan påvisar lite

grövre smaker och dofter. Mycket mer bränd smak och mycket mer alkohol framträder

på tungan. Man känner även de vaniljtoner och tjär-toner som eken har gett ölen. Även en hög dos sötma finns däri. Till detta känner man en alldeles förtrollande doft av lakrits, honung och rök.

Ett par år i källaren hade gjort den gott, men den är grym som den är nu.

/V