BSF-möte i miniversion!

Jadu, det var ett litet tag sedan jag uppdaterade på bloggen. Lite jobb och plugg har kommit i vägen och jag har inte riktigt känt mig manad. Nu är det däremot här, en liten redogörelse för min helg i Stockholm med trevligt folk från BeerSweden-forumet och vilka öl som dracks.

Jag landade i hufvudstaden i torsdags, trött som fan på grund av tidningsutdelarjobb, men ändå pepp på att träffa lite folk och så. Efter lite flanerande runt på stan så drog jag till Akkurat där Manker from Manker Beer skulle dyka upp som sällskap. Jag kom dit lite tidigare och socialiserade mig lite folk som satt där medan jag drack min fullständigt briljanta Brewdog 5 AM Saint från cask... wow säger jag bara. Jag är inte vanligtvis ett fan av 5 AM, men denna var fullständigt fantastisk. En absurt blommig doft och en alldeles superb fyllighet gjorde att denna blev en favorit i helgen! Aja, med min kära amber ale nere i buken så traskar Manker in och säger hej, beställer också en 5 AM och gjorde mig sällskap medan jag drack min andra öl, Cantillon Geuze från fat (superb, den också). Vi börjar snacka lite öl och umgås rent allmänt, fastän vi båda är rejält trötta och sega, men är det torsdag så är det. Aja, i ett försök att överkomma tröttheten bestämde vi oss att öppna Akkurats bibel till cuvéelista och beställa in något roligt. Lotten föll på Akkurat 50/50 Oude Geuze, en blend från Drie Fonteinen med lambic från Boon och Lindemans. Snuskigt mild och trevlig, inte alls vidare sur, funky, bitter eller något alls, bara extremt balanserad. I min mening var det däremot otroligt tråkigt, jag vill gärna ha något som står ut i min lambic, och i detta fall var den god och trevlig, men inte mycket mer än så. Föredrog i jämförelse Cantillon Geuze på fat t. ex.. Efter detta kände i alla fall jag att mina ögon höll på att stänga sig och jag kilade.

Så var vi på dag två. Efter en välbehövd vila på 11h spenderade jag dagen med att njuta av Stockholm och promenera runt hela dagen för att på kvällen återigen kila iväg till Akkurat, denna gång för att träffa lite fler från forumet! När jag traskade in på Akkurat hade Alf_loves_Bigfoot och fabbe precis hittat varandra och i den labyrint som ett fullsatt Akkurat skapar lyckades vi mirakulöst nog skicka in våra kläder till garderoben, beställa öl (blev 5 AM Saint igen... den är bara för bra) och till och med hitta varandra igen efteråt. Efter att sedan svettats ett litet tag trillade Manker in på en snabb öl och strax efter att han drog så hittade vi ett bord, till slut. När fler tillslöt sig så började godsakerna beställas in. Ludvig och fabbe köpte in en Kaggen från '08 i väntan på att eriked skulle ansluta sig och vi skulle ta in någon rolig lambic!

Kaggen nosade jag på lite grann, men det roliga startade när eriked kom. Vips beställdes en Cantillon Goldackerl Geuze in, en lambic som bryggts i samarbete med Willi Opitz, en dessertvinsmakare från Österrike vars viner görs på botrytisinfekterade druvor (http://en.wikipedia.org/wiki/Noble_rot). Ölen i fråga har dels lagrats med dessa druvor på cognacsfat och dels, enligt flaskan, även blandats ut med själva vinet. Jag visste att det skulle vara en speciell öl, jag visste att dess styrka (10+ %) måste betyda att den är markant annorlunda från andra lambics, men jag blev mäkta förvånad. Doften hade den normala unkna Cantillon-funken som vi alla älskar och känner igen, men det fanns i bakgrunden en lite mossig, jordig, mögelton av något slag som var otroligt härlig och spännande. En del av oss kopplade det dessutom till sjögräs, vilket jag dock inte riktigt håller med om (fastän det ger en bra fingervisning). Smaken var extremt vinös med mer av denna mögelton, fast här var den skarpare. Den gav ölen en underbar komplexitet. Torr som satan var den också, något jag fortfarande inte riktigt kan släppa när det handlar om bortrytisdruvor. Vinerna som görs på dessa druvor är otroligt söta med en koncentrerad karamellarom som man inte hittar på annat sätt (plocka upp en flaska Tokaj på bolaget så får ni se vad jag menar) och jag blir bara förvånad när jag förväntar mig någon form av koppling till vinerna jag känner igen när jag smakar ölet, men icke. Vinet är snustorrt och blir bara torrare ju mer man dricker av det, vilket nog till stor del har att göra med alkoholhalten. Kort sagt är det dock en extrem upplevelse och en typ av lambic jag aldrig förut har smakat... fantastiskt god, fantastiskt intressant och fantastiskt tuff. Me like.

När våra gommar fått lugna sig lite gick vi över till kvällens nästa raritet, Cantillon Velómoteur. Lanserad till Akkurats 15-årsdag med det roliga namnet Velómoteur (moped... fylla moppe, ni fattar... fastän jag personligen tycker att Cantillon Pantalon hade varit roligare, anspelning på byxmyndig då). Eeeeeeeither way... klassisk geuze den här gången, inga fancy schmancy grejer på denna inte. Oavsett så doftade den otroligt friskt när man först hällde upp den i glaset. Väldigt mycket citron och syra, fick mig omedelbart att tänka på sommar och sol, något som är mycket välkommet såhär i december. Smaken var mer av samma sak med galet mycket fräsch citron, grapefrukt och torr syra. Jag kan inte riktigt fatta att den legat 6 år på flaska redan... dess friskhet är som från en purfärsk lambic, fast med en djup komplexitet av bittra eftersmaker och halm. Mums.

Här var däremot dagen slut och det var dags att traska hem.

Egentligen tänkte jag inte besöka Akkurat mer, men några trevliga bekanta skulle ta sig en öl där på lördagen och jag hängde på. Väl där stiftade jag bekantskap med två mindre aktiva medlemmar från forumet (Brosan och hans vän som jag inte minns användarnamnet på). Ytterst trevligt tyckte jag och jag blev bland annat bjuden på en Eylenbosch Geuze från 1984 och fick även en snabb tur ner till Akkurats källare. Superbt sällskap, superb öl och superb källare... min vistelse i Stockholm kunde inte ha avslutats på ett bättre sätt!

/Viktor

Såhär slutade notan dag 2... me gusta!