Flasktappning

Nu inatt har jag tappat Kitchen Sink Pale (jag skrev om den här) på flaskor. Jag hade en hel back Norrlands Guld lättöl, som vaskades för att bereda plats för denna öl. Riktigt bra taktik tycker jag, en sådan back är billig på Coop Forum och det är praktiskt för förvaring av ölen sen.

Finns väl inte mycket att säga, förutom att den smakade rätt mesigt, lite intetsägande. Kaffet märktes inte alls, vilket inte var så förvånande då jag bara stoppade i 5 g bönor till 8 liter (jag visste sedan tidigare att 20 g var för mycket). Det som var underligare var att det knappt märktes någon humle i den heller, förutom beskan, och då stoppade jag ändå i en del.

Bitterhumle: 10 g Nelson, runt 30 IBU. Arom: 15 g Nelson + 40 g Amarillo, runt 12 IBU. I sekundären: 15 g Nelson + 5 g kaffebönor. Den luktade praktiskt taget inget heller, weird. Det kanske är så enkelt som att jag håller på att bli förkyld... Jag hoppades på en lättdrucken törstsläckare till sommaren, men den här är lite väl lättdrucken. Håller tummarna för förkylning, och att ölen visar sig vara roligare nästa gång jag provar den.

/Martin

Man tager vad man haver (alkoholfritt under strecket!)

Igår bryggde jag själv en pale ale här hemma, därför att jag insett att det fanns en massa råvaror som bara låg och skräpade! Så, det blev en öl av vad som fanns inom nära räckhåll. Detta blev 1.9 kg Pale Ale och 100 g Biscuit, bitterhumlad med lite Nelson Sauvin och aromhumling på ett par minuter med all Amarillo jag hade hemma (40 g), och ytterligare 10 g Nelson. Jag har 15 g Nelson Sauvin kvar i frysen, de åker ner som torrhumling om c:a en vecka. Då tänkte jag också slänga i lite kaffebönor, inspirerad av Mikkellers kaffe-IPA:s som jag verkligen gillade.

Kaffe känns som en rätt smart idé i humlig öl ändå, även fast det främst associeras med stout. Kaffe och humle har ett par likheter, båda ger beska, och båda ger utöver detta smaskig arom, om än av olika slag. Jag ska dock vara mycket försiktig med kaffet, i vår imperial stout på 11.5% hade vi 20 g kaffebönor till 8 liter öl, vilket smakade jävligt mycket kaffe. Och den här ölen kommer ha klart mer diskret smak i sig, så jag tänkte testa med 5 g kaffe.

-------------------------------------------------------

Jag har också läst på en del om att brygga alkoholfri öl, vilket jag tänker prova på inom kort. Den metod jag fastnat för, som verkar ge bra resultat, är väldigt enkel. Man brygger helt enkelt en normal öl, och när den jäst klart och ska flasktappas så ser man till att alkoholen ångar bort. Detta görs genom att hålla ölen runt 70°C i kanske en timme, detta kan exempelvis göras i ugn med öppen lucka, eller kanske på spisen. Det kommer förstås kräva en stektermometer och ordentlig uppsikt. Efter detta har man en alkoholfri öl, som i stort sett smakar helt okej, även om ett par problem måste lösas.

All smak från malten ska vara i stort sett oförändrad, och beskan från humlen är också kvar (även om jag måste kolla upp hur alfasyran förändras efter att ölen hållits på 70°C, även fast det inte finns någon faktisk humle i ölen under detta "kok"), men aromen försvinner. Därför skippar man lämpligen aromhumle från början. Vill man ändå ha humlearom i sin öl, vilket åtminstone jag tycker är viktigt, får den tillföras på annat sätt efteråt. Man kan förstås torrhumla, men detta ger en ganska speciell sorts arom som inte är som den man får under kokets sista minuter, eftersom metoden är helt annorlunda.

Det jag tänker på är snarare att göra ett sorts starkt humlete, man tar en massa humle och kokar i några minuter i några deciliter vatten, en halvliter kanske, och sedan kyler och tillsätter man detta. Det borde ge en arom mer lik den jag vill ha, jag fick idén ur ett temanummer om humle (Hop Lover's Guide) av bryggtidningen Brew Your Own, som tipsar om humlete som alternativ till torrhumling. Detta kan dessutom delvis motverka det faktum att en hel del vatten ångat bort.

All jäst har också dött, så det behövs en ny omgång jäst i ölen för att kunna kolsyra den, men det räcker ju med lite billig torrjäst. Det behövs ju knappast ens full mängd, då det bara är primingsockret som ska jäsas ut... Och sen primas ölen och tappas på flaskor. Kolsyrningen kan bidra med upp till 0.2% alkohol, om jag inte tar fel, och även om man ångar bort praktiskt taget all alkohol kan man kanske inte garantera det till fullo, så vi avrundar lite uppåt. Men även om man gör det kan jag inte tänka mig att ölen kan vara starkare än maximalt 0.5% (som BrewDog Nanny State, även om jag inte vet hur den är gjord), den ligger sannolikt något lägre. Och det känns väl rätt ok, om den i grunden inte smakar för långt från "riktig" öl.

Så länge man brygger något i stil med en lättare pale ale (som inte förlitar sig på alkoholen som smakbärare) så blir det nog inte dumt, fast man kanske skulle experimentera med mer "brittisk" maltbas, lite karamelligare, för att ge extra kropp? Anyways, detta ska undersökas! :)

EDIT: Eller borde man kanske helt hoppa över humling innan jäsningen? Mäskning, jäsning, och sen slår man två flugor i en smäll med humlekok på en timme?

/Martin

The Silence Has Been Broken

Sådär, jag ska efter ett par månaders tystnad försöka ta itu med bloggen igen!

Vi börjar väl lugnt, med lite tankar om den senaste ölen jag provade: Flying Dog Kujo Imperial Coffee Stout. Den kom nyss till Systemet, och eftersom jag brukar gilla Flying Dog (och eftersom etiketten var härligt crazy) så köptes en flaska för 37:90 kr, väl värd sina pengar.

Värd sina pengar som sagt, jag gillade den riktigt mycket. Den var förvånansvärt smooth och lättdrucken, delvis tror jag på grund av att kolsyrningen var diskret med amerikanska mått mätt. Rätt bra, munkänslan kom nu bara från själva malten, så att säga, och det var bra. Kaffesmaken var heller inte alls för tuff, utan just lagom! Smaken från kaffet passade med ölets egna kaffetoner, utan att ta över från dem. Den ska inte drickas för sval, då blir de (för en imp. stout) subtila smakerna bara tråkiga. Jag var klart nöjd :)

In other news, det senaste hembrygget var en DIPA vars syfte är att smaka så mycket av tropiska frukter som möjligt. För att uppnå detta har fyra smaskiga humlesorter valts ut; Citra, Galaxy, Nelson Sauvin och Amarillo. Den har humlats och torrhumlats löjligt mycket, 20 g/l i koket och ytterligare 10 g/l i jästunnan. Den bryggdes den 3:e mars och flasktappades den 24:e, vi öppnar den nog när Viktor kommer till Malmö runt den 12:e april, mer om den då.

/Martin, over and out

Att eka en Imperial Stout

Idag tillsatte jag ekspån i vår Imperial Stout, som sekundärjäser i min källare (det har den gjort sedan den 28:e september)! Det var franska ekspån, vi ville inte ha amerikanska eftersom vi hårt att de har alldeles för kraftig smak och lätt dränker allt annat. De är hårt rostade, vi tänker att vår tunga öl (OG på 1.109, ABV på c:a 11.5%, och tjock och svart som tjära) kan hantera det.

Här har ni en överexponerad bild av spånen, ovanpå jästunnan:

Jag tillsatte bara 20 g (åt 8 liter öl), därför att vi inte vill ta i för mycket. Blir det för lite blir det bara en aning tråkigare, blir det för mycket smakar det äckligt, så det känns bäst att vara försiktig. Innan jag slängde dem i tunnan hade jag dem i ugnen i 15 min på 150°C för att så få mikroorganismer som möjligt skulle överleva, antagligen en onödig säkerhetsåtgärd med tanke på den höga alkoholhalten, men man kan aldrig vara för försiktig och det kostade mig inget.

Ikväll har jag varit på Halloween-fest hos en god vän, och druckit en del god "vardagsöl"! Mer om det imorgon eller så, nu ska jag sova.

/Martin

Demanding Girlfriend klar och provad!

Jepp, som titeln antyder är min hembryggda öl Demanding Girlfriend färdig, och den har nyss provats. För de som missade mitt inlägg om hur denna öl bryggdes finns det att läsa här, men grundidén var att göra en lätt pale ale utan alltför mycket beska eller "konstigheter", för att försöka få min ej ölintresserade flickvän att acceptera riktig öl.

Det var lyckat! :) Hon tyckte att den smakade rätt gott, och det tyckte faktiskt jag också, och till och med mina föräldrar. Great success. Den är klart lättdrucken, den serverades väl kyld och det skulle inte vara fel att hiva i sig den i större mängder en varm dag! Bra törstsläckare, garanterat en bra matöl.

Den är väldigt lik inspirationskällan, tjeckisk pilsner, om jag ska vara helt ärlig så hade jag inte varit säker på att detta var en ale om jag gjort ett blindtest. Men det var lite syftet också, så jag klagar inte, jästen gjorde verkligen sitt jobb superbt. Det är fortfarande en pale ale, men den har mycket lagerkaraktär.

Ska vi verkligen djuploda den så finns där en liten vag brödsmak någonstans i den, vilket tyvärr påminner mig om två andra öl jag gjort: min allra första öl, som var fullständigt misslyckad och blev tokstark och alldeles för maltig (fast det skulle vara en pale ale/bitter) utan märkbar humle alls; och den senaste (Challenge Accepted) som visserligen inte var direkt misslyckad, men fick lite märklig humling — för lite aromgiva (0-10 min), möjligen för lite i smakgiva (≈ 30 min) också, så att den smakade för lite humle och fick märklig balans. Challenge Accepted var dock besk som fan, men ändå lite för lite humlesmak.

Det är inte mycket brödighet i Demanding Girlfriend, men en aning, kanske ett tecken på att jag bör ändra något med humlingen. Å andra sidan är brödigheten absolut ingen dålig smak, den ger mig bara lite dåliga minnen. Det finns nog många som gillar den lilla brödtonen som dyker upp då och då :)

Humlen smakade i övrigt bra, Saaz svek mig inte utan smakade helt okej. Jag blev lite oroad när jag smakade Saaz senast, det var när jag nyligen drack Oppigårds Oktoberfestbier och den hade en riktigt obehaglig sorts beska.

Den lilla mängd vete jag stoppade i, 5% av maltbasen, var kanske i minsta laget. Om man vet vad man letar efter märker man den svagt, svagt i bakgrunden, som kanske mjukar upp ölen lite grann och gör den en tiny bit friskare. Mitt mål var lite mer än så, jag hade hoppats på att den skulle bidra med lite extra friskhet i ölen (utan att för den skull smaka weißbier), men jag skulle stoppat i en liten aning mer.

Tankar för nästa gång: jag kommer brygga något liknande igen någon gång, och detta är en riktigt bra bas att bygga vidare på! I stort är den riktigt bra — och min flickvän gillade den! — men där är ett par skavanker jag ska putsa på. Den hamnade på 5.2% i alkoholhalt, nästa gång ska jag nog göra den ett par tiondels procent svagare, någonstans mellan 4.5% och 5%. Jag ska slänga i lite mer vete, kanske 7-10% istället för 5%. Och jag ska göra den något fruktigare med hjälp av en extra humle, något amerikanskt antagligen, bara i aromen. Typ lägga till litegrann med någon minut kvar av koket eller under flameout, eller kanske rentav lite torrhumling, för att få lite "blommighet" i ölen.

/ Martin

Bryggning av Imperial Stout!

Hej alla, bered er på ett monsterinlägg om hembryggning och en härlig bryggdag :)

Igår var det brew day här hemma! Hela vår crew (era bloggare — jag och Viktor — och vår vän, som också heter Martin, även kallad T-Bone) var samlad, för att brygga en sedan länge planerad Imperial Stout. Detta blev första gången vi bryggde en riktigt biffig öl, och bara andra gången någon av oss bryggde något mörkare (jag och T-Bone bryggde en porter i somras, mer om den längre ner).

Som ni kan se är ölen riktigt svart, den absorberar allt ljus.

Receptet har stötts och blötts under ett par månaders tid, och resultatet såg ut så här (till 8.25 l öl):

Basmalt: 1.95 kg Pale Ale, 250 g Pilsen.

“Specialmalt”: 150 g Crystal 25, 450 g Crystal 40, 250 g Brown, 300 g Chocolate (varav 50 g som jag gett en extra toastning i ugnen, 1 h på 175°C, se How To Brew om ämnet).

Adjuncts: 400 g havreflarn (som toastats tillsammans med chokladmalten, de fick underbar färg), 540 g brunt farinsocker. Senare tillades dessutom ytterligare 400 g vitt strösocker, vi kommer till det...

Vi ville köra brittisk humle för att vi ville lägga tonvikten på malten. Humlen vi körde på blev Willamette, vi gillar nämligen Fuggles och har hört att Willamette ska vara en lite fruktigare variant av denna. Med engelsk humle föredrar åtminstone jag Fuggles framför Goldings, som många använder, för att jag tycker att Goldings har smakat parfym när jag testat den...

70 g Willamette (6.1% α) på 60 min, för c:a 64 IBU, och 30 g på 30 min för c:a 21 IBU.

Jästen blev två paket Scottish Ale 1728, den verkar rätt smaskig!

Anledningen till att maltbasen kanske ser underlig ut är att vi valde att inte köpa någon ny malt, utan helt enkelt använde det jag hade hemma, till någon sorts “kitchen sink stout”. Vi hade lite i minsta laget av basmalt, även när det blev utdrygat med det kvartskilo Pilsen jag också hade. Men, man ska komma ihåg att även havren och allt sockret jäser ut närmast fullständigt, så det kan väl också tolkas som en form av “basmalt”.

En annan anledning är att jag och T-Bone tidigare begått misstaget att köpa okrossad malt, så Chocolate, Brown och Crystal 25 var okrossad. Eftersom det aldrig blir lika bra att försöka krossa den själv drog vi ner på mängderna av dessa så mycket som möjligt för effektivitetens skull. Det, och för att det var en fucking smärta i röven att krossa malten med hjälp av en liten mortel. Av denna anledning ändrades proportionerna så mycket som möjligt till förmån för den maskinkrossade malten.

Något som kom fram under dagen var att det vi trott var Crystal 100 när vi beställde den egentligen var närmare Crystal 40! Åtminstone på det sättet vi räknar, i Lovibond. Humlegården mäter nämligen färg i EBC, som ger c:a 2.5 ggr högre värden än Lovibond (den exakta formeln är mer avancerad, men jag har glömt den). Det var ju lite förvirrande, och det är därför vi plötsligt inte hade någon mörk karamellmalt i brygden. Vi får vara mer uppmärksamma i framtiden.

Mer problem skulle snart uppkomma, however! Vi hade glömt ta hänsyn till Skånes mjuka vatten, och det faktum att detta skulle bli en brygd lika svart som tjära. All denna mörka malt sänker pH-värdet i mäsken ganska ordentligt, vilket passar hårt, kalkrikt vatten, men definitivt inte fungerar bra med Malmös kommunala vatten. Detta föll oss helt ur minnet, annars hade vi lätt kunnat lägga till något basiskt i mäsken, men det missade vi. Detta upptäcktes inte förrän efter att mäskningen (på 75 min) var klar, när det kom fram att vi haft en effektivitet på ungefär 53%. Ganska mesigt, minst sagt.

Det som skulle bli en brygd på nästan 11% såg nu ut att hamna på 8%, och då hade vi fått en bra bit över 100 IBU dessutom! En inte så maltig, väldigt humlig, öl alltså, inte alls vad vi planerat. Det var i detta skede vi valde att slänga i 400 g vitt strösocker för att försöka rädda det hela. Med så mycket socker, nästan ett kg, blir slutresultatet kontraintuitivt nog väldigt torrt (eftersom närmast 100% av de enkla sockerarterna jäser ut), men vi tänkte att det inte gör så mycket eftersom vi ändå skulle ha fått en FG på runt 1.033. 1.033 är ju väldigt sött, och nu kanske den hamnar på runt 1.020-1.025 istället, ganska lagom faktiskt.

--------------------------------------------------------------------------------------------

Efter att vi överlevt dessa kriser satte vi oss ner och tog det lugnt. Ingen bryggdag utan öl förstås! Tidigt på dagen släckte vi törsten med en iskall Challenge Accepted (den har redan beskrivits i Provning av hemmagjord humlebomb), och senare testades min och T-Bone's kakaoporter!

Denna porter bryggdes redan i juli (i stilen Robust Porter), men har efter primärjäsning legat ytterligare 3 veckor i sekundären tillsammans med 100 g kakaobönor och 1 vaniljstång. Vi tipsades om detta via en kille på nätet, som sade att det krävs mycket tid för att en kakaoporter ska bli god, till stor del på grund av att kakon tillför så mycket bitterhet, som måste mjukas upp. Den har alltså legat på flaska i nästan 6 veckor efter sekundärjäsningen, och så testade vi den igår.

Något annat som ska sägas om denna porter är att den blev infekterad :/ Jästen vi använde var inte alls pigg, och det blev en lagtime (tiden innan primärjäsningen börjar, vilket märks av att det bubblar i jäsröret) på 40 timmar, nära två dygn. Under denna tid verkar en infektion ha slagit rot, och av symptomen att döma var det en särskild typ av luftburen bakterie som främst påverkade ölens lukt. Ytan (både i sekundären, och senare i flaskorna) täcktes av en ganska tunn vit hinna, som verkade “torr” på något sätt, med sprickor i sig. Lukten var stark av skumbanan, men smaken verkade inte direkt påverkad. Infektioner i öl är ofarliga, så enda risken är att ölen blir obehaglig, men efter att ha tagit bort ytskiktet bestämde vi oss för att vi kan leva med den här. Ölen ska dock drickas upp snabbt, när bakterien fått spelrum i över ett halvår kan det tydligen bli ganska nasty...

Den provades, och fick p.g.a. doften namnet T-Bone & Dickie Go Bananas, och den smakade väl ganska okej. Kakaon märktes en del, men nästa gång tror jag att vi är lite extra generösa med både kakao och vanilj. Jag gillade dock inte ölen overall, och det berodde på att den var riktigt tunn, den hade mesig kropp, och väldigt mesig munkänsla dessutom (till stor del p.g.a. att kolsyrningen blev lägre än vi tänkt oss). Till nästa gång ska jag se till att arbeta fram en mycket tuffare grundporter!

Senare delade vi också en stor flaska av Nørrebros superba Little Korkny Ale från 2008... Helt jävla awesome. Det är en brittisk barley wine, med allt en bra sådan ska ha! På 12% och med tung maltighet är den väldigt värmande, den hade alla underbara smaker av portvin, lite av konjak, och allt möjligt... Den är förstås söt, och jag kan inte förstå hur så många olika typer av sötma kan komma fram! Väldigt komplex, väldigt balanserad, oavsett hur mycket tid man har på sig att känna efter hur den smakar måste man ha mer.

Den är fullt jämförbar med Thomas Hardy's Ale, den drar definitivt åt det hållet, och de spelar i samma division. Jag har svårt att säga vilken som är bäst. En dansk ölförsäljare i Odense (Viktors stamförsäljare) bjöd oss på den här en gång (från 2007) och sade att den var bättre än Thomas Hardy's. Då avskrev jag det som fosterlandskärlek, men jag är nu beredd att ompröva hans påstående. Hardyn är också otroligt komplex, men jag har ju smakat Hardy som varit äldre (2004) än Korknyn, så det kan bero på det.

Jag är extremt sugen på att låta en flaska Little Korkny Ale lagras några år till, för att verkligen ge den en chans att utmana! Det ska också tilläggas att jag tycker att Thomas Hardy's känns lite tunnare i munnen, den här var härligt tjock...

Jaja. Nu, dagen efter, bubblar det friskt i jäsröret, och så får vi se vilken FG denna monsterstout till slut hamnar på. Efter primären ska vi låta den sekundärjäsa länge, två månader åtminstone, med alla möjliga godsaker vi känner för att ha i. Ekspån är bestämda, de ska ligga i under hela tiden, och sedan lägger vi nog i annat också... Kako och vanilj igen kanske, eller lite kaffebönor? En kombination av allt? :) Det blir nog bra i alla fall.

Nu ska jag tacka för mig, och tacka er som lyckats behålla intresset så här länge!

/ Martin

Provning av hemmagjord humlebomb!

Drack ikväll en flaska hembryggd öl som jag inte testat på allvar tidigare (jag har smakat den en gång tidigare, när jag kollade ifall kolsyrningen var klar), och den var intressant!

Den går under namnet T-Bone & Dickie Challenge Accepted, och planen var att göra det till en single hop IPA gjord med endast Challenger. Främst för att vi ville ha bättre koll på precis hur Challenger smakar. T-Bone är alltså en gemensam vän till mig och Viktor, han är också en ölnörd så klart!

Vi nöjde oss väl inte med det utan tänkte samtidigt testa att använda honung i öl, och kom fram till ett trevligt recept... Basen är självklart en massa Pale Ale-malt, och dessutom med drygt 10% Crystal 30 för att den skulle få mer kropp och bli roligare. Ungefär lika stor mängd honung lades också i, den tillsatte vi i koket eftersom den inte behöver mäskas.

Humleschemat var alltså bara Challenger, vi körde i lite då och då på alla möjliga tider: 60, 40, 30, 20, 10 och 5 minuter! ^^ Ytterligare humle (ungefär 40% av den totala givan, d.v.s. 2/3 av den mängd vi haft till koket) slängde vi med ner i jästunnan för att ligga med och torrhumla under hela jästiden (c:a 2.5 veckor). De många tidsintervallen under humlingen var förstås lite overkill ;)

Tyvärr gick det inte riktigt som vi planerat, vi hade först tänkt oss en alkoholhalt på ungefär 7.5%, men effektiviteten i mäskningen blev rätt kass! Detta berodde på en rad faktorer, men den största är att vår Crystal 30 var köpt okrossad, så att vi fick stå med en mortel och krossa. Det gick visserligen okej, och såg bra ut jämfört med färdigkrossad Pale Ale, men det blir ju aldrig lika bra som proffsen gör det.

Nej, det slutade med en OG på 1.060, och alkoholstyrka på c:a 5.8%. Detta ledde förstås till en viss obalans, minst sagt (då vi inte modifierat humleschemat efter detta, vi mätte gravityn för sent), och den hamnade på whopping 83 IBU! Från koket alltså. Torrhumlingen bidrog med ytterligare något i stil med 22 IBU, så 105 IBU totalt. Till vad som de facto blev en tuff pale ale, heh.

Tja, vad ska man säga? Jag är inte den som ryggar för humle, men jag ska ju erkänna att den är obalanserad. Den är brutal, men det betyder inte att den inte är god! :) Challenge Accepted har bra arom, bra eftersmak, och det är god humle överallt. Den blev inte som planerat, men ändå en lyckad öl, alla hop-heads där ute skulle ta den till sitt hjärta direkt!

Challenger visade sig också vara en väl lämpad humle för att göra den här typen av humlebomb, antagligen den bästa av de brittiska sorterna. Den har klart trevlig smak, den saknar mesighet, den är... rolig. Rolig är vad den är :)

/ Martin

Bottling av lättare pale ale

Yo.

Igår tappade jag mitt senaste hembrygge på flaskor :)

Namnet är Demanding Girlfriend, och det kommer bli en ganska light-bodied, mycket drickbar pale ale. Namnet kommer sig av att min flickvän rynkar på näsan åt varje "riktig" öl jag bjuder henne på (läs: god ale gjord med passion och kunnande), men kan hälla i sig vanlig massproducerad lager, åtminstone då och då... Jag tänkte då att jag ska försöka göra en öl i hennes smak!

Jag kan inte brygga lager hemma, inte utan problem åtminstone, eftersom det kräver en konstant temperatur på c:a 10°C i 2 veckor under jäsningen, och en del annan ordentlig kylning. Jag jäser min öl i källaren, där temperaturen är ganska konstant 19-20°C, så jag skulle behöva en stor kyl eller något i den stilen för att lyckas... Dessutom respekterar jag ale mer än lager, det är jag kanske inte ensam om ;)

Men jag kikade ändå på recept på en av få lageröl som faktiskt är något att ha; en riktig hederlig pilsner. Utifrån detta kom jag med ett humleschema (ölen har humlats endast med Saaz, riktigt god "ädel" humlesort, och den som traditionellt används i pilsner), och ett mäskschema (3 st raster på 30 min vardera, vid 50, 60 och 70°C) baserade på den information jag hittade. Stilen är m.a.o. en "pilsner style pale ale", eller något sådant...

Jag hittade också en intressant jäststam, German Ale (Brewer's Choice 1007) hos Humlegården som jäser bra i alla temperaturer mellan 13°C och 20°C, och med den här biten i beskrivningen: “Brett jästemperaturområde, vilket innebär att man kan brygga olika öltyper med denna jäst. Svalare temperatur ger lagerkaraktär, inklusive svavelproduktion.” Detta tyckte jag verkade riktigt trevligt!

Min maltbas blev — till slut — 87.5% Pilsen, 5% Pale Ale, 5% vete och 2.5% vitt strösocker. Vetet hör inte till en pilsner, men jag tänkte experimentera en aning extra och hoppas att det kan göra smaken ännu lite fräschare.

Den fick en Original Gravity på 1.052, Final Gravity på 1.011 och därmed en alkoholstyrka på c:a 5.4% (formeln är 131·(OG - FG) för de som inte vet :). Den hamnar på ungefär 36 IBU vilket känns lagom och lättdrucket, själv hade jag kanske velat dra upp den till 40-something om jag inte vetat att min flickvän ogillar när beskan kommer fram alltför mycket.

Nu har jag hällt i lite socker för kolsyrning, och den ska få ligga i flaskorna 2-3 veckor, sen tror jag att det blir rätt awesome. Om inte flickvännen tycker om den kommer jag säkert dricka den själv någon varm dag (yeah, jag skulle ha kommit på det här för ett par månader sedan), och jag har väl fler familjemedlemmar som är uppvuxna på blasklager :)

//Martin