Vi börjar väl från början. Vi åt gourmékorv till lunch, dessa säljs på Andersen Bakery precis utanför Hovedbangården och var rejält stora och smaskiga! 50 DKK kostade en, väl värd pengarna med tanke på dess storlek, det goda brödet, och alla bra tillbehör (korven var täckt med rostad lök, inlagd gurka, senap, ketchup, remoulad och grejer... nästan allt egengjort). Till detta dracks en Nørrebro New York Lager, dagens första öl tickades alltså här, inte så speciell kanske men helt okej.
När vi ätit drog vi till Mikkellers bar för att vänta in det magiska klockslaget fyra, efter en kort sväng förbi Ølbutikken. När vi kom dit, sju minuter efter att de öppnat, var lokalen redan fylld med glada ölnördar! Vi träffade raskt flera människor vi kände, ett helt gäng från BeerSweden's forum och några amerikaner som vi gjort och kommer att göra en del öltrades med. De flesta närvarande svenskarna beställde in Three Floyds Zombie Dust från fat, så också vi.
Holy shit vilken öl! Bättre APA/IPA får man leta efter, den var humlad endast med Citra (min favorithumle för övrigt), och det med råge, och den hade en väldigt fin maltbas som inte blev överkörd av humlen samtidigt som den var lömskt lätt att dricka. Grym öl!
Efter detta var jag också med på att dela en "Mikkeller Festival Special Edition 2011 - Stella 2", en suröl gjord av Mikkeller inför förra årets festival. Den var rätt speciell, lite för stark enligt mig, på 8.4% kändes även en suröl märkligt tung. Bilden nedan togs efter att ölen just hällts upp och alla snabbt ryckt åt sig sina glas.
Efter detta var det hög tid att dra sig mot S&B, vi promenerade till stationen för att ta buss 40 därifrån. När vi kom fram rullade bussen precis in mot hållplatsen, perfekt tänkte vi och hoppade på!
Vi hade också en väldigt trevlig bussresa, med mycket babblande om öl i glada vänners lag, tills vi slutligen steg av på bussens ändhållplats och insåg att vi var på fel ställe. en karta och en busschaufför konsulterades, och mycket riktigt hade vi tagit rätt buss men åt fel håll. Nice. Vi fick vänta i en kvart och åkte sedan hela den toklånga vägen till den andra ändhållplatsen, det slutade med att vi stövlade in på eventet 17:15 istället för 16:15, inte för att det gjorde alltför mycket.
Men, alla moln har sin silverkant, när vi stod och väntade på den andra bussen hade vi lite proviant, det bjöds på Alchemist Heady Topper, en fullständigt fantastisk DIPA. Enligt Ratebeer är den världens femte bästa DIPA, och då jag har smakat Three Floyds Dreadnaught och Bell's Hopslam som den är uppe och kämpar med kan jag vittna om att den spelar i deras liga, absolut världsklass. Heady Topper var nog faktiskt den godaste öl jag drack under kvällen, lustigt nog, som det kan bli. Är väldigt nöjd med att jag kommer få en Heady Topper i ett byte imorgon (av mannen mitt i bilden ovan, för övrigt)!
När vi slutligen var framme vid S&B gick vi ganska raskt på de mer berömda, hype'ade sakerna, eftersom vi var lite rädda att de skulle ta slut. Sålunda började vi med att dela på en Isabelle Proximus. Vill minnas att doften var smått intetsägande, väldigt generisk lambicdoft, men smaken var bättre. All in all en god öl, men hade svårt att kämpa mot sin hype, inte kvällens mest minnesvärda öl.
Ett par andra geuze testades kort därefter; Armand & Tomme och Golden Blend. Jag tyckte inte att den förstnämnda var något speciellt, men Golden Blend var mycket bra, lite skarp kanske. Eventuella förfärade läsare får komma ihåg att jag är den av författarna som inte är särskilt intresserad av lambic ;)
Efter detta blev det då slutligen dags för ett par av oss att hosta upp pengar för att dela på Drie Fonteinen Millenium Geuze, jag tror att vi delade den sex delar...
Den här ölen var ju faktiskt en helt crazy upplevelse, det ska erkännas. Det var den i särklass godaste lambic jag smakat, den var otroligt mycket mer len och snäll än jag hade väntat mig! Så många lambics är supersura, eller åtminstone skarpa i smaken, men inte den här, den var inte mer än en aning syrlig samtidigt som en hel mängd andra subtila smaker fick komma fram. Man blev jäkligt glad av att dricka den, den hade den effekten. Jodå, min respekt för geuze ökade lite till efter den här.
Nedan en bild av Viktor som försäkrar sig om att inga droppar går till spillo!
Ett tag efter denna gigant drack vi Framboos, vilket enligt mig var en ganska rejäl downer. Även om det var bra hallonsmak i den smakade den rätt underligt, extremt söt och sliskig i både doft och smak. Den hade mycket gemensamt med hallonsaft, och jag påmindes tyvärr av New Glarus Raspberry Tart från en provning för något år sedan, den ölen hade samma problem även om Framboos inte var lika illa drabbad.
Nej, jag kan inte påstå att den var god, men jag har ändå en flaska med mig hem eftersom jag hoppas att någon amerikansk ölnörd kan byta lite god öl för den! Några av de andra trodde att sliskigheten nog skulle lägga sig med tiden, och att den nog är intressant om några år. Detta kanske är sant, men då är jag rädd att det som är gott i hallonsmaken samtidigt dött ut, så jag är inte övertygad.
---------------------------------------------------
Sen var det dags för mat, äntligen! Maten var jäkligt underligt planerad, det ska sägas direkt. Det var inte en normal middag till bords som vi väntat oss, utan baserat på stationer. Man fick en påse, fylld med underliga ting, och vid olika stationer fanns olika sorters mat som skulle paras ihop med något i påsen. Som exempel fick man vid en av stationerna några skivor av en god ost, tillsammans med valnötter i någon syltliknande inläggning, detta skulle då läggas på en cracker från påsen. Varje station hade också en rekommendation om att ätas till "something sour" eller "something bitter".
Det fanns sallad med grädde(!), ost som nämnts, en muffin/scone från påsen som parades med päronchutney, och goddamn sockervadd på ett ställe. Påsen innehöll också en suspekt påse med vitt pulver, detta var dock inte kokain utan någon sorts vinägerpulver om jag förstod det rätt, som skulle pudras över en dansk fläsksvål. Jag har säkert glömt någon station också...
Det man förväntades äta sig mätt på var fina, korta spareribs som serverades från stora fat som bars runt av ständigt jagade funktionärer. Himmelskt goda spareribs faktiskt, väl tilltagna och feta, otroligt möra och serverades rykande heta. Dessa parades ihop med servetter och våtservetter från påsen, där har vi humor!
När alla var mätta och belåtna minglades det, och folk satt och jäste i sackosäckar som var utspridda i lokalen. Det hela på bild:
Sackosäckar var faktiskt ett lysande alternativ, detta vill jag se på alla ölprovningar i framtiden.
Efter maten tog jag itu med en del "bittra" öl, från Pizza Port, medan Viktor hängde med mestadels amerikanskt folk och hävdade att han smakade sig igenom samtliga suröl.
Jag drack lite av varje, de tre bästa var Nose Rider (en bra DIPA), Barrel Aged Night Rider (Imperial Stout, len och fin, jag tror att det här måste ha varit versionen på bourbonfat) och Dusk Till Dawn. Denna sista var speciell och imponerande, den beskrevs som en Imperial Coffee Porter, och var ungefär kaffe med lite öl i. Samtidigt som den smakade brutalt mycket kaffe var den på något oförklarligt vis tämligen balanserad och snäll, jag vet inte hur detta är möjligt men så var det. Riktigt fin öl, för de av oss som gillar kaffestout!
När klockan blev nio fick man slutligen köpa flaskor för att ta med sig hem, och någon sorts rusning tog vid. Det mest eftertraktade var väl Framboos, som man bara fick köpa tre stycken av per person (Viktor fick mina biljetter), men en hel rad bra öl såldes, bl.a. Armand's fyra årstidsblends. Själv gick jag inte för att köpa något, men Viktor fixade mig en flaska Framboos som tidigare nämnts. Han kom traskande tillbaka med två rejäla lådor fyllda av öl, den ena lådan fick han tydligen signerad av Armand själv! Slutet gott, allting gott — kort efter detta började vi fundera på att dra oss därifrån, och tog bussen som gick strax efter tio.
---------------------------------------------------
Tillbaka i centrala Köpenhamn dumpade vi grejer på hotellet där Viktor sov inatt, tillsammans med BeerSweden-folk han delar rum med, och sen drog vi ut för fyllekäk. Detta blev pizza, som satt fint! Näring är viktigt.
Vi drog vidare till Fermentoren, efter att ha insett att Mikkeller Bar var knökfull. Trottoaren och halva kvartereret utanför var för övrigt också knökfulla. På Fermentoren hittade vi fler vänner, jag drack en Croocked Moon Celebration Ale och smakade lite på De Molen Mout & Mocca, bra grejer. Det blev också en kort sväng förbi Kihoskh där ytterligare lite öl köptes (man hade kunnat tro att vi skulle nöja oss...), innan jag slutligen hoppade på ett sent tåg till Malmö och promenerade hem. Tror att jag däckade i sänghalmen vid 02:30, en dag väl spenderad!
Efter detta, som trots allt bara var uppvärmning, är det alltså dags för CBC imorgon! Då drar vi dessutom med oss vår vän Martin "T-Bone", och Viktors familj. Det kommer bli party. Tills dess, adios!
/Martin
hey,
SvaraRaderaHärlig sammanfattning av S&B men jag väntar fortfarande på att läsa något från er om CBC. Kommer något? Jag har själv en massa härliga bilder från CBC som ännu inte hamnat på olradet.se
Skål vänner!
/Henning