Aprikoooooooooooooooooooser! (Cantillon Fou' Foune 2011)

Än en gång, aprikoser. Denna gången är det en snuskigt färsk Cantillon Fou' Foune 2011 på tapeten! Tappad på flaska för enbart ett par veckor sedan korkas den upp för att fylla min buk!

Doft: Massor och åter massor av helt galet friska och goda aprikoser... wow! Aprikoserna bara sköljer över en och man vill bara ha mer och mer! Syran i ölen gör att en lite citruston också framträder vilket ger doften en underbar balans. Om man dessutom går längre in på djupet finns en smygande chokladighet som bara gifter sig perfekt med de andra komponenterna i doften... nej, det blir inte mycket bättre än såhär!

Smak: Förvånad när jag säger att det är sjuhelvetes mycket aprikoser? Det är som en galen käftsmäll i aprikoser... dock inte lika extrem som i doften. I smaken framträder istället en familiär smak... till en början kan jag inte riktigt sätta fingret på det, men jag känner den ändå så väl... när plötsligt jag kommer på det! Ölen smakar ju fan julmust! Jag skojar inte, en lätt ton av julmustkryddigheten är definitivt där och den passar helt galet förvånansvärt bra med fruktigheten i smaken. Tillsammans med aprikoserna ger den faktiskt ölen en frisk sommarkänsla som jag verkligen inte räknade med.

Fou' Foune är sedan också en öl som många anser vara bland de absolut suraste i Cantillons repertoar, men denna, i sitt färska tillstånd, visar verkligen inte prov på det. Istället kommer en underbar fruktsötma fram och bara fullkomligt binder fast en vid sidan om dess subtila syra... eller så är det bara jag som har frätt sönder mina smaklökar totalt, för jag kan dricka den här ölen dag ut och dag in!

Munkänsla: Lätt mot tungan och galet sammetslen. Den är så mjuk och härlig mot tungan och gommen att det inte är sant. I mina anteckningar har jag rätt och slätt skrivit "Bäst!" som kommentar på munkänslan, och jag tycker faktiskt inte att ytterligare beskrivning behövs.

Utseende: Brandgult och nästintill honungsfärgad med ett stort kritvitt skum. Riktigt vacker och inbjudande... superfint!

Totalt: Jag anser nu att detta är den absolut bästa ölen jag har druckit. I alla kategorier når den verkligen absolut toppklass och är en så perfekt kombination av smaker att jag bara skuttar omkring helt lyrisk här hemma. Rätt och slätt får den toppbetyg för att den är så jävla bra!

Betyg: 5/5


/Viktor

Fucking mumma!

Dock blev det Köpenhamn och Zwanze Day för mig...

Jag har nämnt Zwanze Day och mina förhoppningar om det i ett tidigare inlägg. Mina förväntningar var höga på kvällen. Mina förväntningar infriades, minst sagt.

När jag kom till Köpenhamn och således även Mikkeller Bar visade sig att Blafa (Johan) från BSF-forumet tillsammans med sin vän Anton och ytterligare Fredrik från Malt, humle, jäst och vatten redan var där. Aja, detta gjorde att jag satte mig med de och började dricka öl. En fin fatlista, som alltid på Mikkeller Bar, gjorde att jag stod och valde ett tag bland alla fantastiska öl som fanns där... till slut föll valet dock på Mikkeller Tiger Baby, en pale ale kryddad med passionsfrukt och mango som bryggdes för bandet Tiger Babys tredje albumrelease. Humlig, syrlig och fruktig öl som passade perfekt att starta kvällen med. Därefter fick jag med nöd och näppe ett glas Mikkeller/Three Floyds BooGoop, en bovete-barley wine, då fatet precis då tog slut... puh!

Där någonstans lämnade Fredrik oss och Adam_B från forumet dök upp... vilket såklart gjorde att vi var tvungna att korka upp en alldeles speciell flaska för ändamålet :P

Lotten föll på Drie Fonteinen Hommage... en one-off hallonlambic från fantastiska Drie Fonteinen. Sällsynt som satan... och med all rätt... detta var en helvetes god öl. Spontant kunde man knappt tro att flaskan var fyra år gammal med tanke på den explosiva, fräscha hallonaromen man kände så fort man öppnade flaskan. Inte heller syran var oerhörd vilket gjorde den fantastiskt fräsch och lätt. När man sedan började analysera ner den ytterligare så upptäcktes torkade och kanderade fruktsmaker och en maltsötma framträdde som framhävde syran allteftersom glaset värmdes upp. De friska hallonen blev också mer tillbakadragna vilket öppnade upp för en helt ny dimension av smaker. En riktigt, riktigt fantastisk öl må jag säga... fan alltså.

Tom flaska ledde också till tom mage... pojkarna i mitt sällskap hade uppenbarligen stenkoll på pizzeriorna i Byen och tog mig till ett utlovat grymt pizzaställe som dessutom praktiskt låg precis bredvid världens i särklass bästa kiosk, Kihoskh! Vi kilade in, beställde lite käk och brände lite tid i Kihoskh kikandes på lite öl. Dessa 15 minuter var några av de bäst spenderade i Köpenhamn igår... Adam lyckades hitta en flaska Drie Fonteinen Malvasia Rosso bakom några andra Drie Fonteinen-flaskor till min och Johans stora förvåning... på grund av Johans dåliga reaktionsförmåga lyckades jag sno åt mig flaskan först och traskade lyriskt fram till kassan med min flaska... wow... den här har jag velat ha väldigt länge nu. Ytterligare plockade jag på mig en flaska Black Tokyo Horizon som jag också väntat på i ett tag nu... min plånbok grät en aning dock.

Pizza äts upp och klockan är snart 20:00, vilket innebär att Crooked Moons nya ölbar, Fermentatoren, har sin smygpremiär strax... vi måste såklart dit! Efter en förvirrad, om än trevlig, promenad hittar vi till slut den där baren och smakar på några goda Crooked Moon-brygder innan vi beger oss mot Zwanze Day på Ølbutikken. Jag kan tipsa om att Crooked Moon Darkness, Wit och Lawnmower alla tre är galet bra öl!

Väl på Zwanze Day träffade vi ett par ölnördar utanför och snackade lite i väntan på att de skulle öppna. Först i kön traskar jag därefter in och köper mig två färska Fou' Foune och ett glas Zwanze 2011 och sätter mig därefter vid bordet i Ølbutikken och snackar lite öl med alla andra som gjort detsamma. Ölen i sig, däremot, var inte lika intressant som jag hade hoppats på. Fruktig och god med en förvånansvärt skarp syra baserat på dess ålder, men lite tråkig och simpel. Den är helt enkelt för ung i min mening och ett eller två år hade den gärna behövt för att komma till sin rätt. Synd bara att den förmodligen inte kommer existera om ett till två år... och även om den kommer det kommer jag bara kunna dricka den på Cantillon-bryggeriet i Bryssel. Drygt.

Nu började dock snart bli dags att åka hem... vi stannade dock vid Mikkeller Bar på vägen då de skulle koppla på några sällsynta Cantillon på fat, men då detta först skulle göras 22:00 och våra (mitt, Adams och Antons) tåg skulle gå 22:30 blev det att hoppa detta. Till mitt stora förtret visade det sig såklart efteråt att ett av faten som kopplades på var Fou' Foune... helvete också!

Men trots den lilla negativa detaljen på slutet var gårdagens kväll helt fantastiskt både ölmässigt och sällskapsmässigt. Biljetten till Köpenhamn var väl, väl värd pengarna och jag kommer länge minnas vissa av de ölen som dracks igår!

/Viktor

Det jag fick med mig hem igår... bra skit!

Lite Bullshit

Blir både öl och annat idag, har nyligen bokat en resa!

I alla fall så är jag sjukt pepp på nästa månads Island-resa. En vecka i Reykjavik ska det bli med ett antal utflykter till gejsrar, varma källor och möjligen även glaciärer. Kommer bli ganska fantastiskt tro och hoppas jag. Det är komiskt att jag, som student, kan både ha råd med detta och dessutom spara över 1000 kronor i månaden, utan att så mycket som skära ner på en enda krona. Detta samtidigt som Sveriges studenter tigger om extra bidrag från alla håll och kanter. Visst, jag erkänner, jag tar fullt studielån, men det är ganska många som gör det. Oavsett vad finner jag det intressant.

Dock, häromdagen, under en alldeles fantastiskt kul kräftskiva, dracks en Cantillon Lou Pepe Geuze från 2003. En extremt komplex och alldeles underbar lambic. Jag är inte, som jag nämnde i förra blogginlägget, vidare kunnig om spontanjäst öl (som lambics är), men jag har smakat ett par och jag har märkt att det faktiskt är riktigt gott. Den här skulle vara särdeles god enligt min lokala ölhandlare, så jag korkade upp den efter ett mål kräftor och smakade på denna bubblande brygd. Det första som slog mig var hur svag syran i den var, den lät beskan krypa fram lite mera. Det blev en fin balans på det hela, ingen smak tog över för mycket och ingen försvann heller. En verklig höjdare var det.

Sedan tänker jag också införskaffa lite grejer till ölbryggning i dagarna som kommer. Ser sjukt fram emot att börja brygga min egen öl och se hur bra jag kan få den. Uppdaterar med fler detaljer när jag beställt mina grejor :)

Blir en liten bild på Isländsk natur denna gång för att bryta av ölbilderna

Kräftskiva, Spontanjäst och George!

Imorgon blir det en liten mysig kräftskiva med ett gäng vänner från Uni och detta måste givetvis ackompanjeras med någon fin öl, eller i alla fall komplementeras med en fin öl. Denna gång blev det lite spontanjäst öl (för er som inte vet är detta öl som inte har fått tillsatt jäst, utan har fått ligga i bryggeriet och fått hysa rum åt vild jäst från omgivningen, blir väldigt surt). Min lokala ölaffär har ett väldigt stort utbud av dessa som aldrig tycks köpas upp. Detta betyder i sin tur att det finns några alldeles löjligt fantastiska pärlor på hyllorna för väldigt förmånliga priser. En Cantillon Lou Pepe Geuze från 2003 blev det i alla fall och De Cam Oude Geuze från 2009 på rekommendation av den extremt glada och entusiastiska lambic-älskaren till butiksföreståndare.

Igår blev det dock lite andra bullar. Då öppnades Mikkeller

George!. En imperial stout jag smakade på Mikkellers bar i somras och som än en gång imponerar stort. Rostad, komplex och lätt är

denna välbalanserade brygd och jag kan inget annat än konstatera, än en gång, att

Mikkeller är en helt fantastisk bryggare. Hur man gör en imperial stout lättdrucken, det vettefan, men denna är just det och riktigt god.