Halvgammal Yeti

Hello!

Ikväll öppnade jag en flaska Great Divide Yeti Imperial Stout från när den började säljas på Systemet, förra året någonting (den är åtminstone bryggd i september 2010, och det är det viktiga). Jag älskar de olika lagrade varianterna av Yetin; Oak Aged, Chocolate och Espresso, men har inte varit lika förtjust i den vanliga versionen. Jag tycker att den är alltför mycket av en käftsmäll, den är ganska brutal och är helt enkelt lite väl mycket. De som tycker att jag är en mes får tycka det helt enkelt. Men, de enda öl jag smakat som varit mer overpowering (på ett dåligt sätt) är två av Mikkeller: Mandeøl och färsk Black (黑). De har också haft samma stenhårt brända riv, såpass att jag hört Black beskrivas (väldigt träffande) med ord som "brinnande bildäck", och jag tycker att Yetin har något av detta i sig.

Men, det är också så att Mikkeller's Black är otroligt nice och mjuk som ett bra barley wine när den fått lite tid på sig, exempelvis tre års lagring i flaskan eller så, det har jag skrivit om här. Därför, och för att de eklagrade versionerna är så bra, gissade jag att även en Yeti skulle bli klart lättare att närma sig med lite tid. Flaskan jag öppnade var alltså 15 månader gammal — och det hade gett resultat!

Den hade inte förlorat något av sin smakrikedom, men smakerna var mycket mer balanserade ikväll. Maltigheten började bli snällare, inte lika stort fokus på det brända utan en godare rostad smak, och humlen hade börjat vika undan och lugna sig något. Den här ölen hade passat väldigt bra till choklad, tyvärr hade jag ingen tillgänglig. Och plötsligt hade ölen en väldigt mysig doft, den luktade ganska mycket kaffe och bra stout, när den var färsk tyckte jag bara att den doftade skarpt och obehagligt. Jag var mycket nöjd, det blir till att köpa ett antal flaskor till och spara till nästa jul!

P.S. Det lustiga är att ölen har ett bäst före-datum i september 2011 (ett år efter bryggdatum). Hur de kan sätta ett sådant datum på hantverksmässigt gjord öl, särskilt en öl som den här, är mer än jag begriper... Men, det passar bra eftersom jag kommer använda det som ett "bäst efter-datum", drickes ej tidigare än ett år efter bryggning!

/Martin

Efter-Tenta-öl

Hallå där, alla.

Igår skrev jag en tenta (i matematisk statistik), och idag ska jag dricka öl! Innan tentan hade jag bestämt mig för att dricka en riktigt bra öl efteråt, för att tanken på detta skulle hjälpa min motivation. Om tentan gått bra skulle jag ha ölen för att fira, och tentan gått dåligt skulle jag sörja den.

Tentan gick rätt kasst, så det är alltså sorgestund nu. Och vad kunde passa situationen eller mitt lynne bättre än Mikkeller 黑 (Black)?

Den flaska jag har är från 2007. Jag har druckit Black 2007 tidigare, för ett och ett halvt år sedan ungefär... Då, under våren 2010, drack jag också färsk Black från fat på Mikkellers bar, vilket var en fruktansvärd upplevelse! Den var extremt bränd och rå på alla vis, vilket hade kunnat vara lite tufft och sådär i vissa fall, men den här tog det för långt. Den var helt enkelt inte drickbar, fem personer försökte tömma 25 cl — och misslyckades. Den 2.5 år gamla som jag drack senare var däremot underbar, precis mitt emellan en Imperial Stout och en brittisk Barley Wine, den blandade de bästa sidorna hos de två stilarna! :)

Den här är alltså fyra år, från samma bryggning men har ytterligare ett och ett halvt år på nacken. Flaskan är på 375 ml, och ölen på 17.5%, vi får väl se hur nykter jag kommer vara när jag till slut postar det här inlägget... Nu korkar jag upp!

Den är helt kolsyrelös, vilket inte stör mig det minsta. Den är, förstås, fullständigt svart och ogenomskinlig. Den luktar väldigt gott! Och väldigt mycket. Rostad malt är det man känner, men under den finns vissa andra toner som inte helt dränkts... Den luktar lite sött, en föraning om hur den kommer smaka. Den luktar också vagt åt hårt rostat kaffe. Det sista i doften känns en aning maritimt på ett sätt jag inte kan placera. Kanske tjära?

Smaken är... wow. En explosion! Den smakar mycket. Där finns alla sorters rostning man kan tänka sig, i ett brett spektrum. Man känner också pumpernickel och annat riktigt mörkt bröd, jag tänker på ett särskilt rågbröd vi har på julen. Svagt, svagt av tjärpastill också. Längst bak på tungan smakar den bittert, men inte som humlebitterhet. Jag anar att detta också kommer från den rostade malten, smaken påminner mig nämligen om den av de svartbrända sidan på en kotlett som legat för länge på grillen. Men det finns inte för mycket av den, så det går an.

Lustigt nog känner jag något starkt i eftersmaken, med styrka som i peppar eller chili. Jag är ganska säker på att den inte har något sådant i sig(?). Det är alkoholen som lyfter fram det, som när en stark maträtt smakar än starkare med ett alkoholstarkt vin till.

Något som är framträdande är hur söt den är! En mycket söt öl, vilket tillsammans med väldigt mycket värmande alkohol ger känslan av en Barley Wine. Det är själva sötman som gör att den går att dricka, jag vet av egen erfarenhet att allt det rostade måste ha någon balanserande smak för att hållas i schack. På insidan av glaset sitter sockerpartiklar fast :)

En väldigt stor öl på alla sätt, och den kan absolut beskrivas som ett monster. Men med åren har den blivit snällare, och den är nu ett ganska välvilligt monster. Men den ska inte underskattas, den kommer krossa allt annat mina smaklökar bestämmer sig för att prova idag, det är tydligt. Den går inte heller att stressa, den här kommer jag sippa på resten av kvällen... Lysande utsikter! :)

/ Martin