Redogörelse från Israel

Jag har verkligen, verkligen inte varit sugen på att skriva på bloggen den senaste månaden typ. Men nu när det ligger mellan att skriva och att plugga så är det plötsligt fasligt intressant att lägga upp en liten redogörelse på min ölupplevelse i Israel senaste månaden.

Lite bakgrundinfo innan vi kommer till ölen. Två veckor i Israel med besök i Jerusalem, Eilat, min flickväns släkts kibbutz och slutligen Tel Aviv. Väldigt roligt, intressant och spännande på alla ställen, men det är egentligen enbart den sista platsen, Tel Aviv, som är relevant ur ett ölperspektiv. Saken är den att vi i Sverige (och för min del Danmark) har så gott som inte hört talas om Israelisk öl. Fan, den enda anledningen att jag överhuvudtaget visste att det dracks öl i landet var på grund av min israeliska flickvän. I själva verket har det förlovade landet också en experimentell och nyskapande mikrobryggeri-kultur i sin vagga.

Jag fick kontakt med en påg vid namn Barak, från Tel Aviv, som gav mig absolut ovärderliga tips angående vilka ställen i Tel Aviv som var värda att besöka. Jag tog även tillfället i akt att träffas upp med honom och byta lite öl (lite lokala danskar mot några superskoj israeliska brygder). Det var otroligt skoj att sitta och snacka öl med honom på Dancing Camel Brewpub, det högst rateade israeliska bryggeriet. Om bara två dagar kommer jag träffa honom igen, under den galna Köpenhamnska ölhelgen.

Men, hur är då Israels ölscen? Jovars... den är inte så pjåkig. Efter många smakade öl kan jag nog konstatera att om det är en sak bryggarna i Israel har fått rätt, så är det stouts och porters. Jag tror inte jag har smakat en enda öl i stout- eller porterväg som har varit annat är toppklass. Speciellt imponerad blev jag över Malka Keha, en dry stout med oförtjänt lågt betyg på ratebeer. En stout i absolut toppklass som vann mig över med en farligt mjuk och chokladig kropp, som smakade många gånger mer än det som dess 4,7% får en att tro. Utöver denna så blev jag också imponerad över Salara Smoked Stout. Superb stout med en hint rökmalt i bakgrunden som kompletterade ölen ypperligt.

Däremot var de pale ales jag har smakat inte alls lika bra som man kan hoppas. Felsmaker hit och dit med främst diacetyl som dominerade. Ett par var bra, speciellt från Dancing Camel och Ha'Dubim, men vissa, som Alexander Green, smakade ungefär som flytande margarin. Oavsett vad ser jag extremt mycket potential i ölen från Israel, och jag kommer helt klart se till att smaka mer ifall jag får chansen.

/Viktor