Den är åtminstone bättre än Oppigårds Oktoberfestbier, men den är väl inte den mest spännande.
Färgen är otroligt trevlig, den är väldigt mörk och djup, den ser mystisk ut! Lukten är tyvärr lite intetsägande, den doftar verkligen svagt... Jag tror att det är den här punkten som drar ner alltihop, hade det varit tydligare doft hade nog smaken märkts mer också.
Smaken är visserligen bra, men lätt vattnig. Den är på 5%, och känns som att den hade mått bra av att vara på 6.5-7%. Dugges har en särskild "hussmak", som jag tycker lyser igenom tydligt i alla de öl som jag smakat (främst i Rudolf Ren Ale, deras trevliga julöl), och den märks här också. Jag undrar var fan denna smak sitter egentligen...? Är det helt enkelt jäsningen, beror det på mikroorganismer i lokalen, eller vad är det? Använder de sig kanske av sin "egen" jäststam (med det menar jag att de tar tillvara jästen mellan bryggningarna och kör vidare på samma, vilket får till följd att jästen ändras efter hand för att passa den typ av öl de brygger, och antagligen också påverkas av mikroorganismer från omgivningen)? Jag vet inte, men det smakar inte dåligt åtminstone, bara unikt.
Utöver denna hussmak är ölen väldigt balanserad, till den milda grad att det inte är så mycket som direkt kommer fram... Den är klart maltig, och humlen hamnar i skymundan, och det är en "varm" maltighet. Jag tror att de lyckats med ungefär vad de siktat mot, de kallar den höstig och gjord för eftertanke, och det kan stämma. Den ska också passa till höstens mat, som vilt och svamp, och det tror jag också skulle fungera rätt bra. Tyvärr är den som sagt en aning vattnig, och den har också väldigt diskret kropp. Kolsyrningen är mjäkig, även en britt hade nog tyckt att den var lite mesig.
Dessa saker hade kunnat ändras, med bättre slutresultat, men det är ändå en helt ok öl.
// Martin
