Sjukt nice ölprovning i helgen!

Denna helg fick jag och tösen min besök av vänner från Malmö. Fyra gäster samlades i vår lilla lägenhet här i utkanten av Odense. Två av de var ölnördar, precis som jag, vilket givetvis gjorde oss tvungna att öppna ett gäng av de flaskor jag har undangömda här hemma. Då ölen inte var huvudsaken med besöket blev det varken överdrivet många eller överdrivet mycket öl som dracks, bara sådär lagom.

Dag 1 bestämde vi oss för att öppna Surly Darkness, Deschutes The Abyss, Dieu du Ciel Péché Mortel och Bell's Expedition Stout. Alla öppnades utav en utomstående person (läs min flickvän) så att vi inte skulle ha någon aning om vad vi smakade. Alla fyra imperial stouts hade sina separata karaktäristika där Darkness och Expedition Stout snabbt blev mina favoriter med The Abyss hack i häl. Péché Mortel blev dessvärre den sämst rankade ölen, men det var enbart på grund av motståndet den stötte på, alla öl vi drack var fantastiska, en var bara lite mindre fantastisk. Dock var jag den enda som föredrog Darkness och Expedition Stout framför The Abyss, denna var för båda andra smakare favoriten. Expedition Stout å andra sidan fanns det bivalenta åsikter om, jag ansåg att dess tunga sojatextur och dess sötma var helt löjligt bra, en annan var relativt neutral till den och en tredje tyckte den var way för spritig och inte alls god. Lite kul hur saker och ting kan bli.

Dag 2 blev det lite andra grejer dock. Här öppnades det inte bara imperial stout som dagen innan, här blev det istället en imperial stout, en belgisk quadrupel från USA (:P) och en amerikansk barley wine. Närmre bestämt öppnades Three Floyds Dark Lord, Lost Abbey Judgment Day och Founders Nemesis. Vi började med Judgment Day, den "lättaste" av ölen. En helt klart klockren quadrupel. Vi var alla överens om att den var helt perfekt balanserad, något som jag ibland har problem med när jag dricker quadrupels, sötman och jästen i den tar ibland över något helt enormt, så var inte fallet i denna. Nästa öl blev Founders Nemesis, en mörk amerikansk barley wine från 2010. Helt löjligt god måste jag säga. Humlekaraktären var minimal och gav istället rum för massor av torkad frukt och sötma. Smaken var väldigt lik doften, men den var balanserad av humlebeskan som hade stannat kvar när humlearomen hade försvunnit. Den sista ölen som dracks var en favorit i repris, Dark Lord har vi alla druckit förut och samma årgång till och med (2009), men det var nästan exakt ett år sedan vi gjorde detta, således blev det extra intressant att se hur denna var. Men visst fan var den grym, precis som förra gången vi drack den. Helt superbt len utan varken sötma eller rostat bitterhet som tog över. Jag vill minnas att den var lite väl söt för ett år sedan, men i förrgår var den bara helt perfekt. Helgens segrare, alla kategorier.

Ett litet urval av det vi drack i helgen!

Positiv överraskning från USA!

Suröl kommer ursprungligen från Belgien, de bästa surölen sägs också komma från Belgien, men även amerikaner har fått ett sug efter suröl och således bryggt suröl själva. Ett av dessa suröl, som också rankas som en av de bättre, är Supplication från Russian River Brewing. En Brown Ale lagrad på Pinot Noir-ekfat med körsbär i 12-15 månader. Jag fick chansen att smaka denna igår då jag och min flickvän öppnade flaskan som jag bytte till mig för ca en månad sedan i Köpenhamn. Den flaskan jag fick var bryggd under 2010 och är alltså relativt färsk.

Lukt: Mycket körsbär och mycket av den klassiska, sura halm- och ladugårdslukten som man känner igen alltför väl från bland annat Cantillon. I bakgrunden kommer även lite maltighet fram som jag antar kommer från brown ale-basen i ölet.

Smak: Först slår en del syra till mot tungan, därefter kommer massa färska körsbär tillsammans med en fin maltig sötma mot slutet som påminner starkt om honung. Eftersmaken domineras av denna honungssmak jag känner och en härlig nötighet.

Övergripande kommentarer: Jag blev extremt positivt överraskad av denna öl. Jag trodde att amerikanerna inte skulle kunna nå upp till belgarnas nivå, speciellt inte till min absoluta favorit av surölen, nämligen Cantillon Fou' Foune. Men jag hade faktiskt fel, Supplication var helt fantastisk på alla möjliga sätt och vis. Eftersmaken som man fick från den med den härliga, lena honunssmaken med nötigheten påminde mig väldigt mycket om Bell's Hopslam, som är en helt, totalt annorlunda öl, men som ändå har lite gemensamma nämnare. Jag vet inte ens om jag känner att denna öl borde lagras, jag vill inte alls att den härliga körsbärsaromen ska försvinna, men samtidigt så är jag nyfiken på hur den utvecklas.

Jag ska helt klart se till att skaffa mig mer av denna öl, jag har två internationella ölbyten på gång som kommer kunna skaffa mig lite öl från Russian River. Jag kan knappt vänta.

PS: Medan jag skrev det här inlägget drack jag Southern Tier IPA. Värdelös öl. Tråkig, spritig och bara allmänt dålig. Undvik.

Lite amerikanare och en biffig burgare!

Helgen är slut och tentaplugget ska börja, inte världens roligaste kombination. Dock, som plåster på såren, så har jag kvar minnena från min långhelg som involverade riktigt trevlig och en sjuhelvetes bra burgare.

Träffades i onsdags med mina två ölpolare för att göra massiva monster till burgare och för att dricka lite grym öl. Ölen som öppnades var 3 French Hens från The Bruery, KBS från Founders och utöver detta en liten trevlig belgare också i form av Mamouche från Cantillon.

Först delades en flaska Mamouche mellan två pers i väntan på den tredje. Mamouche är en fläderlambic som Cantillon har spottat ur sig och bland de roligaste ölen jag har smakat. Nästan som en blanding av flädersaft och lemonad med bara en eftersmak av öl. Denna var även bara ca ett halvår gammal tror jag så flädersmaken var fortfarande extremt pigg och frisk. En riktigt underbar öl som jag tror kan passa ännu bättre på balkongen när solen skiner senare i år.

3 French Hens, däremot, är 75 % belgisk mörk öl och 25 % ekfatslagrad "ale" enligt flaskan och den fick bli måltidsdryck när vi slängde ihop 250g nötkött med hemgjorda lökringar, bacon för en hel armé och till synes otaliga liter Jack Daniels BBQ-sås, allt detta mellan två skivor av Max Frisco-bröd (bra skit!). Burgaren var mäktig, manlig och grym, men hur var ölen? Well, mild och trevlig för att vara såpass stark och mörk som den var, men dessvärre lite menlös för min smak. Var det burgaren som inte alls passade med ölen eller ölen själv låter jag förbli osagt, men oavsett så var det inte något extraordinärt.

Tasty shiet!

Som slutspurt fick det bli en flaska KBS från Founders som jag hade bytt till mig i Köpenhamn två veckor sedan. En mäktig bourbonfatslagrad, kaffepumpad imperial stout som jag hade sett extremt mycket fram emot att smaka. Dock så var denna en extrem besvikelse, i alla fall i det färska tillstånd som den avsmakades från (flaskan var från 2010). Alldeles för mycket rostad malt, bitterhet och spritighet gjorde att den var allt annat än en fröjd att dricka. Jag har hört att den ska bli alldeles fantastisk med åren, men å andra sidan skulle den vara grym även färsk, så jag vettefan ifall jag kommer ta och öppna en flaska till på ett tag.

Nu spolar vi dock fram ett par dagar till lördag, då jag äntligen skulle öppna Miles Davis Bitches Brew från Dogfish Head. Denna imperial stout är bryggd till 40-årsjubileumet av albumet "Bitches Brew" från Miles Davis och är en blandning av 3/4 delar imperial stout och 1/4 del av honungsöl kryddad med gesho-rot. Till en början tyckte jag inte den var en höjdare, lukten och smaken påminde lite för mycket om jord och honungen kände jag inget utav, men alltsom den värmdes upp från källartemperatur till rumstemperatur så blev den lenare och lenare och till sist så var det faktiskt en riktigt trevlig och välbalanserad öl. Jag vet inte om den där gesho-roten (som jag antar stod för jordigheten) är en vidare höjdare i öl, men jag är definitivt glad över att ha smakat Bitches Brew.

Spontanjäst från Danmark, kan detta vara bra?!

Spontanjästa öl är lite av det svarta fåret bland öl. Det är öl som bryggs i urgamla bryggerier i Belgien som inte har städats på ett sekel (true story) allt för att bevara den unika belgiska floran av vildjäst och bakterier som ger lambik sin karaktäristiska smak.

Vad är då så speciellt med spontanjäst öl? Well, för det första tillsätts ingen jäst under bryggningsprocessen, utan man låter jäst och bakterier i luften och i tunnorna som ölen lagras i infektera den och jäsa. Dock har dessa vildjäster egenskapen att producera syror utöver alkohol som biprodukt av förbränningen av sockerarter. Detta gör att man får en syrlig öl av det hela, miltal från det som average Joe skulle kalla för "öl". Traditionellt bryggs denna öl likadant varje gång och lagras därefter x antal år på ekfat. Därefter blandas öl av olika lagringsgrader tillsammans för att bilda en slutprodukt. Ofta lagras denna blandning även extra på ekfat med massor av frukt tillsatt. Utan frukt kallas det för Geuze och med frukt blir det "fruktlambik" eller i fallen körsbär och hallon respektive Kriek och Framboos.

Nu är det så att puritaner anser att den enda jästfloran i världen som denna öl kan göras bra på finns i Belgien, men denna syn har flera gånger motbevisats, bland annat nyligen av en viss galen dansk; nämligen Mikkeller. Det som jag drack är Mikkellers version av en "framboos". Med andra ord, spontanjäst öl som har lagrats på ekfat med sjuhelvetes mycket färska hallon!

I alla fall korkades denna "Mikkeller Spontanframboos", som den heter, upp igår och avsmakades, och kort sagt så kan danskar också göra spontanjäst öl, helt klart. En syrlig symfoni av hallon, halm och ladugård tillsammans med en klockren underton av humle tillsammans med en väl balanserad bitterhet längst bak på tungan. Tasty shit.

Smaken av en lambik är definitivt inte för alla, men om du gillar jävligt sura saker så ta och smaka något från kanske "Cantillon" någon gång. Deras kriek (körsbärslambik) finns i Systembolagets ordinarie sortiment!

Lita på rosa!

Min åsikt äro ändrad!

I ett tidigare inlägg där jag bland annat listade förra årets sämsta öl, hävdade jag att denna sämsta öl var Dieu du Ciel:s Dernière Volonté. I detta inlägg rättar jag mig och säger att nej, jag hade fel. Den flaskan jag drack förra året måste otvivelaktigt varit skadad på något sätt, för den smakade rätt ut sagt skit. Men denna öl jag dricker nu är inte på något sätt lik den öl jag drack förra året, denna öl är en extremt balanserad och välsmakande trippel. Jag vill nästan gå så lång och säga att det är en av de bättre ölen ur trippel-kategorin jag har druckit... det du!

PS: Är också otroligt överförtjust i den fantastiska gyllene färgen som ölen har.

En helt underbar kväll!

Igår gick ölbytet som jag hade berättat om av stapeln. Då amerikanen som kom hade bestämt ölbyte med ett par andra också innebar detta att 6 ölnördar samlades tillsammans på en av världens bästa barer (Mikkellers bar obviously). Detta leder också givetvis till att en hel del fantastiska öl beställs in.

Kvällen började med att jag var lite tidig till Köpenhamn, en timma innan vi egentligen skulle träffas. Jag bestämde mig således för att tralla ner till världens i särklass coolaste kiosk, KIHOSKH, som säljer öl i värdsklass varje dag från morgon till natt, underbart. Där blev det att jag plockade på mig en flaska Flying Dog Wild Dog Barrel-Aged Gonzo och en flaska Cigar City Bolita Brown Double Nut Brown Ale.

Därefter trallade jag vidare kånkandes på 5 stycken 75 cl-flaskor Cantillon Fou' Foune som ska gå åt den trevlige amerikanen plus två flaskor öl som jag hade köpt. I alla fall så kom jag fram till Mikkellers bar oskadd, om än lite svettig. Baren var, sånär som på fyra pers, helt tom och jag tog ett ledigt bord och beställde in ett litet glas Mikkeller I Beat yoU, en öl som jag länge hade velat prova, och visst fan var den god.

Då det var ett tiny glas jag drack (0,2 l) hann jag beställa in ännu ett litet glas öl från fat innan folk kommer. Denna gång drack jag R.I.P. Doogan från Bluegrass Brewing och började dessutom samtala med två svenskar som hade traskat in i baren och beställde. Det visade sig att vi var där av samma anledning, så vi satte oss vid samma bord och snackade lite.

En liten stund senare kommer det en kille med en abnormt stor rullväska in i baren. Vi konstaterar att detta måste vara vår jänkare och samtal utbryter. En massa ölnörderi efter så går han, och de två danskar som ackompanjerade honom, för att beställa en öl och kom tillbaka till bordet med inte bara var sin fatöl, utan även en flaska Sélection Lambic av Belle-Vue bryggd 1999, en öl som Bill (amerikanen of course) bjöd på. Snacka om att det var en fantastisk öl, wow. Efter denna superöl langade svenskarna upp ännu en geuze, denna gång en De Cam Oude Geuze från 2000, en liten raritet de hade plockat upp på sin senaste resa till Belgien. Något som avnjöts till fullo. Därefter fortsatte awesome-tåget med lite imperial stouts som vi alla delade på, nämligen Abstrakt: 05 och Seven Imperial Stout lagrad på Niepoort fat. Goda öl båda två, fastän det var en klasskillnad däremellan där Seven spelade i en helt annan division. Abstrakt: 05 kunde dessvärre inte riktigt leva upp till sin fantastiska föregångare Abstrakt: 04.

I alla fall så efterföljdes detta av att en helt sjuhelvetes mycket öl langades upp av amerikanen, vilket skulle divideras upp av oss som var där. En bild på allt ser ni här nedan. Han hade med sig så mycket bra öl att man nästan kan gråta, men å andra sidan så hade vi också det. Jag traskade därifrån med de öl som jag nämnde i förra blogginlägget, nämligen:

* Dark Lord '09

* The Abyss '10

* Darkness '10

* KBS '10

* Expedition Stout '10

* Supplication '10

* Pliny the Elder

* Doggie Claws '09

* Miles Davis' Bitches Brew

* Nemesis '10

En hel radda grym öl helt enkelt. Mina svenska kamrater fick sig en drös rariteter de med, mer sällsynta och eftersökta än jag fick, men å andra sidan bytte de bort 4 flaskor Cantillon Blåbær också, vilket för amerikaner nästan är som kattmynta för katter :P. Oavsett vad så hade de råkat få en flaska Hopslam extra, vilket såklart betydde att denna då måste delas när vi ändå alla är samlade där, något som jag personligen inte hade nåååågot som helst emot. Innan denna öppnades så bestämde vi oss för att dela på en flaska sällsynt geuze. En geuze som egentligen bryggdes enbart för De Heeren van Liedekercke, en liten bar/restaurang i Belgien, men som genom Mikkel Borg Bjergsøs grymma kontakter även har letat sig till Köpenhamn och Mikkellers bar. Denna öl var 3 Fonteinens Jessie En Joost (den röda). Vi betalade totalt 700 DKK för denna sällsynta brygd, men å andra sidan var kvällens sällskap värt pengarna. Ölen var i min mening lite av en besvikelse med tanke på dess rykte och de två föregående geuze vi hade druckit var i min mening snäppet vassare (speciellt Sélection Lambic från '99, den var bara magisk). Men det var kul att smaka den och när jag ger mig iväg till Belgien om 1,5 månader kommer jag se till och smaka den blåa versionen också.

Sedan var saken den att jag inte hade räknat med en kväll som denna och mitt tåg gick redan klockan 20:00, vilket gjorde att jag bara hade tid kvar för ett snabbt smakprov av Hopslam. Och WOW! Detta är definitivt en öl i min smak. En DIPA som chockar en med humlearom men ändå är len som honung. En höjdare. Det enda som egentligen var bättre den kvällen var Sélection Lambic, inte för att något var dåligt dock :)

Halvspringandes ger jag mig iväg från baren för att hinna med tåget, men detta gick bra i alla fall. Kom till slut hem och satte mig ner för att börja kika på oscarsgalan med min vän öven Skype. Ackompanjerande mig gjorde min flaska Pliny the Elder, också en DIPA som är bland världens absoluta toppelit gällande öl. Och visst fan var den grym. Jag tycker rent spontant att lenheten i Hopslam gör att jag föredrar den, men det är lite av ett dött lopp mellan de båda. Pliny the Elder var helt fantastisk den med och jag var verkligen ledsen när flaskan var slut, såpass ledsen att jag inte hade någon som helst lust att dricka någon annan öl den kvällen, vilket kanske var lika bra :P

Kort sagt var gårdagen/inatt något att minnas i ölväg, och än en gång har Mikkellers bar skapat en oförglömlig ölupplevelse. Seriöst liksom, jag kommer inte till den där baren utan att ha smakat några helt fånigt sällsynta öl, damn.

PS: Det låter som om det dracks absurda mängder öl, men i själva verket blev det inte så mycket per skalle, som tur är, annars hade jag haft seriös huvudvärk idag :P

Awesome öl-byte

Har skrivit lite dåligt på senare tid, mest på grund av skola och skit. Men i varje fall. Kan hur som helst berätta att jag har snackat ihop mig med en amerikan som kommer till Köpenhamn på söndag. Jag har öl som han vill ha och han har öl som jag vill ha, logikens regler kräver att vi gör något åt saken. Ölen som ska bytas från min sida är 5 flaskor Cantillon Fou' Foune från 2005, som givetvis är en helt fantastisk öl, men dels så har jag smakat den och dels så går den inte åt så fort i Odense vilket gör att det nu fortfarande finns en drös av de kvar. De ölen som jag ska få för dessa fem 75 cl flaskor är följande (en flaska av varje):

Deschutes The Abyss '10
Surly Darkness '10
Three Floyds Dark Lord '09
Russian River Pliny the Elder (färskaste batchen)
Russian River Supplication '10
Founders KBS (Kentucky Breakfast Stout) '10
Bell's Expedition Stout '10
Hair of the Dog Doggie Claws
Dogfish Head Miles Davis' Bitches Brew '10 (första batchen ever)
Founders Nemesis '10

Detta nätta lilla byte gör mig fnittrig av bara tanken. Sju av dessa tio öl är smått legendariska och de görs i små batcher oftast enbart en gång per år (med undantag av typ Pliny). I alla fall kommer detta bli absurt nice. Ser mest fram emot att smaka på Pliny, Darkness och Expedition Stout men är även lyrisk över ett återbesök till Dark Lord.

LYCKA!