Sour & Bitter

Igår var det Sour & Bitter, och jag och Viktor var där! Det var surt, det var bittert, och det var ganska awesome. Varför det var det ska jag upplysa er om...

Vi börjar väl från början. Vi åt gourmékorv till lunch, dessa säljs på Andersen Bakery precis utanför Hovedbangården och var rejält stora och smaskiga! 50 DKK kostade en, väl värd pengarna med tanke på dess storlek, det goda brödet, och alla bra tillbehör (korven var täckt med rostad lök, inlagd gurka, senap, ketchup, remoulad och grejer... nästan allt egengjort). Till detta dracks en Nørrebro New York Lager, dagens första öl tickades alltså här, inte så speciell kanske men helt okej.

När vi ätit drog vi till Mikkellers bar för att vänta in det magiska klockslaget fyra, efter en kort sväng förbi Ølbutikken. När vi kom dit, sju minuter efter att de öppnat, var lokalen redan fylld med glada ölnördar! Vi träffade raskt flera människor vi kände, ett helt gäng från BeerSweden's forum och några amerikaner som vi gjort och kommer att göra en del öltrades med. De flesta närvarande svenskarna beställde in Three Floyds Zombie Dust från fat, så också vi.
Holy shit vilken öl! Bättre APA/IPA får man leta efter, den var humlad endast med Citra (min favorithumle för övrigt), och det med råge, och den hade en väldigt fin maltbas som inte blev överkörd av humlen samtidigt som den var lömskt lätt att dricka. Grym öl!

Efter detta var jag också med på att dela en "Mikkeller Festival Special Edition 2011 - Stella 2", en suröl gjord av Mikkeller inför förra årets festival. Den var rätt speciell, lite för stark enligt mig, på 8.4% kändes även en suröl märkligt tung. Bilden nedan togs efter att ölen just hällts upp och alla snabbt ryckt åt sig sina glas.

Efter detta var det hög tid att dra sig mot S&B, vi promenerade till stationen för att ta buss 40 därifrån. När vi kom fram rullade bussen precis in mot hållplatsen, perfekt tänkte vi och hoppade på!
Vi hade också en väldigt trevlig bussresa, med mycket babblande om öl i glada vänners lag, tills vi slutligen steg av på bussens ändhållplats och insåg att vi var på fel ställe. en karta och en busschaufför konsulterades, och mycket riktigt hade vi tagit rätt buss men åt fel håll. Nice. Vi fick vänta i en kvart och åkte sedan hela den toklånga vägen till den andra ändhållplatsen, det slutade med att vi stövlade in på eventet 17:15 istället för 16:15, inte för att det gjorde alltför mycket.
Men, alla moln har sin silverkant, när vi stod och väntade på den andra bussen hade vi lite proviant, det bjöds på Alchemist Heady Topper, en fullständigt fantastisk DIPA. Enligt Ratebeer är den världens femte bästa DIPA, och då jag har smakat Three Floyds Dreadnaught och Bell's Hopslam som den är uppe och kämpar med kan jag vittna om att den spelar i deras liga, absolut världsklass. Heady Topper var nog faktiskt den godaste öl jag drack under kvällen, lustigt nog, som det kan bli. Är väldigt nöjd med att jag kommer få en Heady Topper i ett byte imorgon (av mannen mitt i bilden ovan, för övrigt)!

När vi slutligen var framme vid S&B gick vi ganska raskt på de mer berömda, hype'ade sakerna, eftersom vi var lite rädda att de skulle ta slut. Sålunda började vi med att dela på en Isabelle Proximus. Vill minnas att doften var smått intetsägande, väldigt generisk lambicdoft, men smaken var bättre. All in all en god öl, men hade svårt att kämpa mot sin hype, inte kvällens mest minnesvärda öl.

Ett par andra geuze testades kort därefter; Armand & Tomme och Golden Blend. Jag tyckte inte att den förstnämnda var något speciellt, men Golden Blend var mycket bra, lite skarp kanske. Eventuella förfärade läsare får komma ihåg att jag är den av författarna som inte är särskilt intresserad av lambic ;)
Efter detta blev det då slutligen dags för ett par av oss att hosta upp pengar för att dela på Drie Fonteinen Millenium Geuze, jag tror att vi delade den sex delar...
Den här ölen var ju faktiskt en helt crazy upplevelse, det ska erkännas. Det var den i särklass godaste lambic jag smakat, den var otroligt mycket mer len och snäll än jag hade väntat mig! Så många lambics är supersura, eller åtminstone skarpa i smaken, men inte den här, den var inte mer än en aning syrlig samtidigt som en hel mängd andra subtila smaker fick komma fram. Man blev jäkligt glad av att dricka den, den hade den effekten. Jodå, min respekt för geuze ökade lite till efter den här.

Nedan en bild av Viktor som försäkrar sig om att inga droppar går till spillo!

Ett tag efter denna gigant drack vi Framboos, vilket enligt mig var en ganska rejäl downer. Även om det var bra hallonsmak i den smakade den rätt underligt, extremt söt och sliskig i både doft och smak. Den hade mycket gemensamt med hallonsaft, och jag påmindes tyvärr av New Glarus Raspberry Tart från en provning för något år sedan, den ölen hade samma problem även om Framboos inte var lika illa drabbad.
Nej, jag kan inte påstå att den var god, men jag har ändå en flaska med mig hem eftersom jag hoppas att någon amerikansk ölnörd kan byta lite god öl för den! Några av de andra trodde att sliskigheten nog skulle lägga sig med tiden, och att den nog är intressant om några år. Detta kanske är sant, men då är jag rädd att det som är gott i hallonsmaken samtidigt dött ut, så jag är inte övertygad.

---------------------------------------------------

Sen var det dags för mat, äntligen! Maten var jäkligt underligt planerad, det ska sägas direkt. Det var inte en normal middag till bords som vi väntat oss, utan baserat på stationer. Man fick en påse, fylld med underliga ting, och vid olika stationer fanns olika sorters mat som skulle paras ihop med något i påsen. Som exempel fick man vid en av stationerna några skivor av en god ost, tillsammans med valnötter i någon syltliknande inläggning, detta skulle då läggas på en cracker från påsen. Varje station hade också en rekommendation om att ätas till "something sour" eller "something bitter".
Det fanns sallad med grädde(!), ost som nämnts, en muffin/scone från påsen som parades med päronchutney, och goddamn sockervadd på ett ställe. Påsen innehöll också en suspekt påse med vitt pulver, detta var dock inte kokain utan någon sorts vinägerpulver om jag förstod det rätt, som skulle pudras över en dansk fläsksvål. Jag har säkert glömt någon station också...

Det man förväntades äta sig mätt på var fina, korta spareribs som serverades från stora fat som bars runt av ständigt jagade funktionärer. Himmelskt goda spareribs faktiskt, väl tilltagna och feta, otroligt möra och serverades rykande heta. Dessa parades ihop med servetter och våtservetter från påsen, där har vi humor!

När alla var mätta och belåtna minglades det, och folk satt och jäste i sackosäckar som var utspridda i lokalen. Det hela på bild:

Sackosäckar var faktiskt ett lysande alternativ, detta vill jag se på alla ölprovningar i framtiden.

Efter maten tog jag itu med en del "bittra" öl, från Pizza Port, medan Viktor hängde med mestadels amerikanskt folk och hävdade att han smakade sig igenom samtliga suröl.
Jag drack lite av varje, de tre bästa var Nose Rider (en bra DIPA), Barrel Aged Night Rider (Imperial Stout, len och fin, jag tror att det här måste ha varit versionen på bourbonfat) och Dusk Till Dawn. Denna sista var speciell och imponerande, den beskrevs som en Imperial Coffee Porter, och var ungefär kaffe med lite öl i. Samtidigt som den smakade brutalt mycket kaffe var den på något oförklarligt vis tämligen balanserad och snäll, jag vet inte hur detta är möjligt men så var det. Riktigt fin öl, för de av oss som gillar kaffestout!

När klockan blev nio fick man slutligen köpa flaskor för att ta med sig hem, och någon sorts rusning tog vid. Det mest eftertraktade var väl Framboos, som man bara fick köpa tre stycken av per person (Viktor fick mina biljetter), men en hel rad bra öl såldes, bl.a. Armand's fyra årstidsblends. Själv gick jag inte för att köpa något, men Viktor fixade mig en flaska Framboos som tidigare nämnts. Han kom traskande tillbaka med två rejäla lådor fyllda av öl, den ena lådan fick han tydligen signerad av Armand själv! Slutet gott, allting gott — kort efter detta började vi fundera på att dra oss därifrån, och tog bussen som gick strax efter tio.

---------------------------------------------------

Tillbaka i centrala Köpenhamn dumpade vi grejer på hotellet där Viktor sov inatt, tillsammans med BeerSweden-folk han delar rum med, och sen drog vi ut för fyllekäk. Detta blev pizza, som satt fint! Näring är viktigt.

Vi drog vidare till Fermentoren, efter att ha insett att Mikkeller Bar var knökfull. Trottoaren och halva kvartereret utanför var för övrigt också knökfulla. På Fermentoren hittade vi fler vänner, jag drack en Croocked Moon Celebration Ale och smakade lite på De Molen Mout & Mocca, bra grejer. Det blev också en kort sväng förbi Kihoskh där ytterligare lite öl köptes (man hade kunnat tro att vi skulle nöja oss...), innan jag slutligen hoppade på ett sent tåg till Malmö och promenerade hem. Tror att jag däckade i sänghalmen vid 02:30, en dag väl spenderad!

Efter detta, som trots allt bara var uppvärmning, är det alltså dags för CBC imorgon! Då drar vi dessutom med oss vår vän Martin "T-Bone", och Viktors familj. Det kommer bli party. Tills dess, adios!

/Martin

Inför den bästa ölhelgen i mannaminne (Sour&Bitter och CBC)!

Nu närmar det sig. Bröderna Borg Bjergsø och deras två extrema ölevents är bara runt kröken. Det är mindre än två dygn tills kaoset börjar, och jag ämnar vara mitt i det. Vad är det då som händer?

På torsdag så äger eventet Sour&Bitter rum. En middag och kväll tillsammans med det främsta inom suröl och bitter öl i världen. Drie Fonteinen ställer upp med det sura tillsammans med de två amerikanerna Lost Abbey och The Bruery. Absurda rariteter kommer finnas tillgängliga, öl som man knappt skulle kunna höras talas om, än mindre få smaka, utanför eventet. Bland annat kommer en ny batch av den mest eftertraktade och sällsynta ölen någonsin, Drie Fonteinen Framboos, släppas, tillsammans med den första oblandade lambiken någonsin från Drie Fonteinen och specialblends som aldrig sett dagens ljus förut. Att det hela även kompletteras med några makalösa öl från Lost Abbey och The Bruery blir bara pricken över i:et.

Då har vi till och med glömt att Pizza Port kommer finnas på plats och erbjuda expetionell amerikansk APA/IPA/BIPA/DIPA för snuskigt bra priser. Det kommer verkligen inte råda någon nöd på oss om vi säger så.

För att sedan passa ihop med denna galna line-up av öl så kommer det även bjudas på en trerätters gourmetmiddag. Det finns med andra ord värre sätt att spendera sin torsdag på.

Om nu Sour&Bitter inte vore nog i sig så kommer tvilling nummer två, Mikkel från Mikkeller, har sin ölfestival, Copenhagen Beer Celebration, under fredag och lördag. Två dagar fullsmäckade av några av de absolut bästa bryggerierna i världen som har gått fullständigt all-out för att vi ölnördar ska börja svettas av upphetsning.

Dessa två events har fått mig att skutta omkring som en liten skolflicka den senaste veckan och det är inte mycket annat än öl jag tänker på längre. Tiden kryper verkligen i snigelfart medan jag sitter och lusläser nyheter och uppdateringar angående festivalerna tills ögonen blöder, dag ut och dag in. Jag står knappt ut längre!

/Viktor

Redogörelse från Israel

Jag har verkligen, verkligen inte varit sugen på att skriva på bloggen den senaste månaden typ. Men nu när det ligger mellan att skriva och att plugga så är det plötsligt fasligt intressant att lägga upp en liten redogörelse på min ölupplevelse i Israel senaste månaden.

Lite bakgrundinfo innan vi kommer till ölen. Två veckor i Israel med besök i Jerusalem, Eilat, min flickväns släkts kibbutz och slutligen Tel Aviv. Väldigt roligt, intressant och spännande på alla ställen, men det är egentligen enbart den sista platsen, Tel Aviv, som är relevant ur ett ölperspektiv. Saken är den att vi i Sverige (och för min del Danmark) har så gott som inte hört talas om Israelisk öl. Fan, den enda anledningen att jag överhuvudtaget visste att det dracks öl i landet var på grund av min israeliska flickvän. I själva verket har det förlovade landet också en experimentell och nyskapande mikrobryggeri-kultur i sin vagga.

Jag fick kontakt med en påg vid namn Barak, från Tel Aviv, som gav mig absolut ovärderliga tips angående vilka ställen i Tel Aviv som var värda att besöka. Jag tog även tillfället i akt att träffas upp med honom och byta lite öl (lite lokala danskar mot några superskoj israeliska brygder). Det var otroligt skoj att sitta och snacka öl med honom på Dancing Camel Brewpub, det högst rateade israeliska bryggeriet. Om bara två dagar kommer jag träffa honom igen, under den galna Köpenhamnska ölhelgen.

Men, hur är då Israels ölscen? Jovars... den är inte så pjåkig. Efter många smakade öl kan jag nog konstatera att om det är en sak bryggarna i Israel har fått rätt, så är det stouts och porters. Jag tror inte jag har smakat en enda öl i stout- eller porterväg som har varit annat är toppklass. Speciellt imponerad blev jag över Malka Keha, en dry stout med oförtjänt lågt betyg på ratebeer. En stout i absolut toppklass som vann mig över med en farligt mjuk och chokladig kropp, som smakade många gånger mer än det som dess 4,7% får en att tro. Utöver denna så blev jag också imponerad över Salara Smoked Stout. Superb stout med en hint rökmalt i bakgrunden som kompletterade ölen ypperligt.

Däremot var de pale ales jag har smakat inte alls lika bra som man kan hoppas. Felsmaker hit och dit med främst diacetyl som dominerade. Ett par var bra, speciellt från Dancing Camel och Ha'Dubim, men vissa, som Alexander Green, smakade ungefär som flytande margarin. Oavsett vad ser jag extremt mycket potential i ölen från Israel, och jag kommer helt klart se till att smaka mer ifall jag får chansen.

/Viktor

Flasktappning

Nu inatt har jag tappat Kitchen Sink Pale (jag skrev om den här) på flaskor. Jag hade en hel back Norrlands Guld lättöl, som vaskades för att bereda plats för denna öl. Riktigt bra taktik tycker jag, en sådan back är billig på Coop Forum och det är praktiskt för förvaring av ölen sen.

Finns väl inte mycket att säga, förutom att den smakade rätt mesigt, lite intetsägande. Kaffet märktes inte alls, vilket inte var så förvånande då jag bara stoppade i 5 g bönor till 8 liter (jag visste sedan tidigare att 20 g var för mycket). Det som var underligare var att det knappt märktes någon humle i den heller, förutom beskan, och då stoppade jag ändå i en del.

Bitterhumle: 10 g Nelson, runt 30 IBU. Arom: 15 g Nelson + 40 g Amarillo, runt 12 IBU. I sekundären: 15 g Nelson + 5 g kaffebönor. Den luktade praktiskt taget inget heller, weird. Det kanske är så enkelt som att jag håller på att bli förkyld... Jag hoppades på en lättdrucken törstsläckare till sommaren, men den här är lite väl lättdrucken. Håller tummarna för förkylning, och att ölen visar sig vara roligare nästa gång jag provar den.

/Martin

Recension av tropisk DIPA

Ciao.

DIPA:n som bryggdes blev provsmakad just innan helgen. Jag, T-Bone och Viktor testade vårt verk... I stort var det ett mycket lyckat experiment! Ölen doftade helt underbart, mycket fruktigt, även om det var lite svårt att nå upp till den mango och passionsfrukt vi siktade på. Däremot tyckte jag att den doftade av både physalis och ananas... Och mycket blandad fruktighet helt enkelt. Nice som fan :)

Smaken var också riktigt bra, men nådde inte riktigt doftens höjder. Det fanns mycket fruktighet i smaken också, men inte lika mycket. Det kan visserligen ha berott på att ölen var lite för kyld när vi smakade den. Den blev också lite väl besk, den hamnade på ungefär 110-115 IBU, 90 hade nog varit mer lagom. Dessutom var den väldigt torr, den hade behövt mer sötma för att verkligen kännas som att den smakade frukt. Viktor tyckte sig också uppleva en viss gräsig smak från humlen, vilket nästan säkert kommer sig av för tung torrhumling. Kanske en lite överdriven humlebomb alltså.

Receptet är nu tweakat för att förbättra dessa saker, så det bryggs nog en andra version om ett par månader. På grund av att den var lite obalanserad i beskan, och för att det inte blev särskilt mycket öl åt oss, beslutade vi att inte skicka in 5 flaskor till SM som först var planerat. Det får bli version 2.0 istället, till SM 2013 :)

Så här fina flaskor Norrlands Guld Lättöl fick äran att förvara denna smaskiga DIPA!

/Martin

Man tager vad man haver (alkoholfritt under strecket!)

Igår bryggde jag själv en pale ale här hemma, därför att jag insett att det fanns en massa råvaror som bara låg och skräpade! Så, det blev en öl av vad som fanns inom nära räckhåll. Detta blev 1.9 kg Pale Ale och 100 g Biscuit, bitterhumlad med lite Nelson Sauvin och aromhumling på ett par minuter med all Amarillo jag hade hemma (40 g), och ytterligare 10 g Nelson. Jag har 15 g Nelson Sauvin kvar i frysen, de åker ner som torrhumling om c:a en vecka. Då tänkte jag också slänga i lite kaffebönor, inspirerad av Mikkellers kaffe-IPA:s som jag verkligen gillade.

Kaffe känns som en rätt smart idé i humlig öl ändå, även fast det främst associeras med stout. Kaffe och humle har ett par likheter, båda ger beska, och båda ger utöver detta smaskig arom, om än av olika slag. Jag ska dock vara mycket försiktig med kaffet, i vår imperial stout på 11.5% hade vi 20 g kaffebönor till 8 liter öl, vilket smakade jävligt mycket kaffe. Och den här ölen kommer ha klart mer diskret smak i sig, så jag tänkte testa med 5 g kaffe.

-------------------------------------------------------

Jag har också läst på en del om att brygga alkoholfri öl, vilket jag tänker prova på inom kort. Den metod jag fastnat för, som verkar ge bra resultat, är väldigt enkel. Man brygger helt enkelt en normal öl, och när den jäst klart och ska flasktappas så ser man till att alkoholen ångar bort. Detta görs genom att hålla ölen runt 70°C i kanske en timme, detta kan exempelvis göras i ugn med öppen lucka, eller kanske på spisen. Det kommer förstås kräva en stektermometer och ordentlig uppsikt. Efter detta har man en alkoholfri öl, som i stort sett smakar helt okej, även om ett par problem måste lösas.

All smak från malten ska vara i stort sett oförändrad, och beskan från humlen är också kvar (även om jag måste kolla upp hur alfasyran förändras efter att ölen hållits på 70°C, även fast det inte finns någon faktisk humle i ölen under detta "kok"), men aromen försvinner. Därför skippar man lämpligen aromhumle från början. Vill man ändå ha humlearom i sin öl, vilket åtminstone jag tycker är viktigt, får den tillföras på annat sätt efteråt. Man kan förstås torrhumla, men detta ger en ganska speciell sorts arom som inte är som den man får under kokets sista minuter, eftersom metoden är helt annorlunda.

Det jag tänker på är snarare att göra ett sorts starkt humlete, man tar en massa humle och kokar i några minuter i några deciliter vatten, en halvliter kanske, och sedan kyler och tillsätter man detta. Det borde ge en arom mer lik den jag vill ha, jag fick idén ur ett temanummer om humle (Hop Lover's Guide) av bryggtidningen Brew Your Own, som tipsar om humlete som alternativ till torrhumling. Detta kan dessutom delvis motverka det faktum att en hel del vatten ångat bort.

All jäst har också dött, så det behövs en ny omgång jäst i ölen för att kunna kolsyra den, men det räcker ju med lite billig torrjäst. Det behövs ju knappast ens full mängd, då det bara är primingsockret som ska jäsas ut... Och sen primas ölen och tappas på flaskor. Kolsyrningen kan bidra med upp till 0.2% alkohol, om jag inte tar fel, och även om man ångar bort praktiskt taget all alkohol kan man kanske inte garantera det till fullo, så vi avrundar lite uppåt. Men även om man gör det kan jag inte tänka mig att ölen kan vara starkare än maximalt 0.5% (som BrewDog Nanny State, även om jag inte vet hur den är gjord), den ligger sannolikt något lägre. Och det känns väl rätt ok, om den i grunden inte smakar för långt från "riktig" öl.

Så länge man brygger något i stil med en lättare pale ale (som inte förlitar sig på alkoholen som smakbärare) så blir det nog inte dumt, fast man kanske skulle experimentera med mer "brittisk" maltbas, lite karamelligare, för att ge extra kropp? Anyways, detta ska undersökas! :)

EDIT: Eller borde man kanske helt hoppa över humling innan jäsningen? Mäskning, jäsning, och sen slår man två flugor i en smäll med humlekok på en timme?

/Martin

The Silence Has Been Broken

Sådär, jag ska efter ett par månaders tystnad försöka ta itu med bloggen igen!

Vi börjar väl lugnt, med lite tankar om den senaste ölen jag provade: Flying Dog Kujo Imperial Coffee Stout. Den kom nyss till Systemet, och eftersom jag brukar gilla Flying Dog (och eftersom etiketten var härligt crazy) så köptes en flaska för 37:90 kr, väl värd sina pengar.

Värd sina pengar som sagt, jag gillade den riktigt mycket. Den var förvånansvärt smooth och lättdrucken, delvis tror jag på grund av att kolsyrningen var diskret med amerikanska mått mätt. Rätt bra, munkänslan kom nu bara från själva malten, så att säga, och det var bra. Kaffesmaken var heller inte alls för tuff, utan just lagom! Smaken från kaffet passade med ölets egna kaffetoner, utan att ta över från dem. Den ska inte drickas för sval, då blir de (för en imp. stout) subtila smakerna bara tråkiga. Jag var klart nöjd :)

In other news, det senaste hembrygget var en DIPA vars syfte är att smaka så mycket av tropiska frukter som möjligt. För att uppnå detta har fyra smaskiga humlesorter valts ut; Citra, Galaxy, Nelson Sauvin och Amarillo. Den har humlats och torrhumlats löjligt mycket, 20 g/l i koket och ytterligare 10 g/l i jästunnan. Den bryggdes den 3:e mars och flasktappades den 24:e, vi öppnar den nog när Viktor kommer till Malmö runt den 12:e april, mer om den då.

/Martin, over and out