En snabb hyllning till en imponerande öl!

I och med fyra tentadagar som står väntande runt hörnet har det inte blivit så mycket aktivitet på bloggen från min sida och fastän jag inte riktigt har tid att lägga upp något nu så måste jag bara kommentera på hur bra ölen jag dricker är. Cantillon Lou Pepe Kriek 2003 - en helt magisk öl som jag helt enkelt inte kan få nog av trots faktumet att min mage och tunga vrider sig i sina, vad jag tror är, dödsspasmer på grund av den vulgära syran. Men om det är priset så betalar jag det gärna. Denna flaska fick jag dessutom från mina vänner Mia och Sara (tackar!) - snacka om lyckad födelsedagspresent! :D

/Viktor

Barrel Aged BORIS Royale

Denna öl är officiellt den coolaste ölen som existerar. Jag har inte smakat den, så coolheten är helt och hållet bortkopplad från smaken. Den är cool för att den är en så klockrent härlig referens till en av världens bästa filmer, Pulp Fiction.


Texten på flaskan lyder som följer:


"Fortunate is he, who in the name of brewing and good beer, shepherds the weak through the valley of microbrews. For he is truly his brother's keeper, and the finder of lost taste buds.
AND I WILL STRIKE DOWN UPON THEE WITH GREAT VENGANCE AND FURIOUR ANGER THOSE WHO ATTEMPT TO POISON AND DESTROY MY BEER. AND YOU WILL KNOW MY NAME IS B.O.R.I.S. WHEN I LAY MY FLAVORS UPON YOU."

They call it "Royale with wood".


Så, där har vi det. Coolast ever. Punkt.


/Viktor

LEGIT!

Efter-Tenta-öl

Hallå där, alla.

Igår skrev jag en tenta (i matematisk statistik), och idag ska jag dricka öl! Innan tentan hade jag bestämt mig för att dricka en riktigt bra öl efteråt, för att tanken på detta skulle hjälpa min motivation. Om tentan gått bra skulle jag ha ölen för att fira, och tentan gått dåligt skulle jag sörja den.

Tentan gick rätt kasst, så det är alltså sorgestund nu. Och vad kunde passa situationen eller mitt lynne bättre än Mikkeller 黑 (Black)?

Den flaska jag har är från 2007. Jag har druckit Black 2007 tidigare, för ett och ett halvt år sedan ungefär... Då, under våren 2010, drack jag också färsk Black från fat på Mikkellers bar, vilket var en fruktansvärd upplevelse! Den var extremt bränd och rå på alla vis, vilket hade kunnat vara lite tufft och sådär i vissa fall, men den här tog det för långt. Den var helt enkelt inte drickbar, fem personer försökte tömma 25 cl — och misslyckades. Den 2.5 år gamla som jag drack senare var däremot underbar, precis mitt emellan en Imperial Stout och en brittisk Barley Wine, den blandade de bästa sidorna hos de två stilarna! :)

Den här är alltså fyra år, från samma bryggning men har ytterligare ett och ett halvt år på nacken. Flaskan är på 375 ml, och ölen på 17.5%, vi får väl se hur nykter jag kommer vara när jag till slut postar det här inlägget... Nu korkar jag upp!

Den är helt kolsyrelös, vilket inte stör mig det minsta. Den är, förstås, fullständigt svart och ogenomskinlig. Den luktar väldigt gott! Och väldigt mycket. Rostad malt är det man känner, men under den finns vissa andra toner som inte helt dränkts... Den luktar lite sött, en föraning om hur den kommer smaka. Den luktar också vagt åt hårt rostat kaffe. Det sista i doften känns en aning maritimt på ett sätt jag inte kan placera. Kanske tjära?

Smaken är... wow. En explosion! Den smakar mycket. Där finns alla sorters rostning man kan tänka sig, i ett brett spektrum. Man känner också pumpernickel och annat riktigt mörkt bröd, jag tänker på ett särskilt rågbröd vi har på julen. Svagt, svagt av tjärpastill också. Längst bak på tungan smakar den bittert, men inte som humlebitterhet. Jag anar att detta också kommer från den rostade malten, smaken påminner mig nämligen om den av de svartbrända sidan på en kotlett som legat för länge på grillen. Men det finns inte för mycket av den, så det går an.

Lustigt nog känner jag något starkt i eftersmaken, med styrka som i peppar eller chili. Jag är ganska säker på att den inte har något sådant i sig(?). Det är alkoholen som lyfter fram det, som när en stark maträtt smakar än starkare med ett alkoholstarkt vin till.

Något som är framträdande är hur söt den är! En mycket söt öl, vilket tillsammans med väldigt mycket värmande alkohol ger känslan av en Barley Wine. Det är själva sötman som gör att den går att dricka, jag vet av egen erfarenhet att allt det rostade måste ha någon balanserande smak för att hållas i schack. På insidan av glaset sitter sockerpartiklar fast :)

En väldigt stor öl på alla sätt, och den kan absolut beskrivas som ett monster. Men med åren har den blivit snällare, och den är nu ett ganska välvilligt monster. Men den ska inte underskattas, den kommer krossa allt annat mina smaklökar bestämmer sig för att prova idag, det är tydligt. Den går inte heller att stressa, den här kommer jag sippa på resten av kvällen... Lysande utsikter! :)

/ Martin

RAWHR!

Som förmodligen en hel del av er vet så bor jag i Danmark. Riktiga Danmark då alltså, landet där man konsumerar fläsk och leverpastej till det spyr ut ur öronen på en... det Danmark, inte Skåne. I alla fall så har jag ett problem här i Danmark, ett problem som stört mig oerhört på senare tid. Jag har förbanne mig inte stadig tillgång på en riktigt bra DIPA. Detta beror enligt mig på ett par anledningar. Den ena är att Danmark rent generellt är undermåliga på att brygga öl och när de väl brygger så görs enbart fattiga semimaltiga "ale" som alla smakar likadant. Visst finns fantastiska bryggare också (Mikkeller, Amager, Det Lille Bryggeri etc.), men generellt suger de (vilket alla som har smakat Gundestrup Æble-Hvede glatt kan svära på). Detta gör således att det är helt omöjligt att hitta färsk IPA och DIPA som alltid finns, för det existerar inte en dansk bryggare som gör dem. Jag har visserligen för mig att Amager kanske släpper några reguljära grejer, men de får jag inte här i Odense, och alla andra "bra" bryggare vill bara experimentera och skiter totalt i att ge mig min dagliga humledos (ja, jag tittar på dig Mikkeller). Problemet finns även delvis i Sverige, fastän det inte är lika omfattande eller lika allvarligt. I Sverige har det kära monopolet ändå ett par grejer som går runt relativt bra och som man ändå kan plocka upp relativt färskt året om (Punk IPA, Hardcore IPA, lite oppigård och annat smått och gott). Men även här är bryggerier relativt negativt ställda rent generellt till IPA och DIPA.

Det gör mig bara så irriterad att varje gång jag är sugen på humle behöva rota runt kring ölen på min lokala (och absolut fantastiska) ölbutik för att hitta en, oftast, amerikansk öl som inte är ett halvår gammal. När ska europa (för detta problem gäller verkligen inte bara norden... liksom, hur många europeiska bryggerier har riktigt bra standard-IPA?) lära sig att IPA is the way to go... kika bara på jänkarna, de kan inte få nog av det!

Aja... tills vidare får jag väl börja brygga min egen >_>

/Viktor

Såhär arg är jag! RAWHR!

Svart

Testade Slottskällan Svart häromkvällen, en mycket mysig upplevelse :)

Jag gillar Slottskällan, de misslyckas sällan och är inte dyra — i gengäld har de inga öl som är riktigt wow, men det mesta är riktigt stabilt och prisvärt. Det hela bottnar nog i att de inte experimenterar, så det blir inga riktigt crazy brygder, men de är bra på de öl de gör.

Jag gillar att de nu är i färd med att uppdatera sin linje, de tar bort ett par öl (t.ex. Slottslager och Klosteröl) och lägger till några andra, bl.a. Svart. Den här har de bryggt förr såvitt jag förstår, men tagit ett uppehåll i att brygga den, ett uppehåll som nu är slut. Bra byte.

Färgen var, som klipska läsare redan anat, svart. Den hade ordentlig kolsyra och ett ganska stort skum, såg trevlig ut i glaset, men lite för torr och tunn (på 5.5%) för att lämna mönster på glasets sidor.

Doften var bra! Den doftade väldigt traditionellt av porter, men med lite extra bett av rostning, nyrostat kaffe eller kanske hårt rostat bröd, det passade fint.

Smaken gick i samma stil som doften, just vad man förväntar sig av en porter fast med extra kaffe. Den var torrare än jag trodde (fast jag såg på etiketten sedan att de kallar den för en torr porter), men god ändå. Den var lite diskret sådär, man hade kunnat göra den klart tuffare, men det var nog inte planen. Som det är nu vet den sin plats, och den försöker inte vara något mer. Det är en porter, och en ganska lättdrucken sådan, och den är god och tilltalande utan att gå åt något extremt håll, i någon bemärkelse. Det är inte en Flying Dog Gonzo liksom.

Jag tyckte om den här och är glad att jag har ett par flaskor till på lagring, den är mysig. Jag tycker nog att den förtjänar sitt betyg på RateBeer, 94/93. Inte uppe och kämpar i den absoluta toppdivisionen, men den kommer nära i kraft av att helt enkelt vara trevlig. Den kommer passa fint i höstmörkret som är på väg in. Själv drack jag den i soffan, sent på kvällen, med en god bok till. En mycket bra kombination.

Boken var för övrigt en novellsamling, Smoke and Mirrors av Neil Gaiman. Mycket bra, den rekommenderas varmt. Jag gillar killens stil och fantasi, många av historierna är en aning obehagliga. Inte skräckhistorier eller något, men i de flesta finns någon detalj som är lite... unnerving. Passar också bra i höstmörkret!

/ Martin

500 öl!

Åfan visar det sig. Jag är uppe i 500 olika, druckna öl (eller ja... 500 sedan jag började räkna). Hade planerat att öppna någon extra speciell flaska... dock glömde jag bort det hela och öppnade en HORAL Oude Geuze Mega Blend '09 med tösen... tur dock att den i alla fall var lite speciell :)

I alla fall så ger det lite perspektiv... kan inte riktigt tänka mig att jag är uppe i den här siffran ännu. Speciellt eftersom jag var uppe i 100 i början av sommaren förra året... det har banne mig gått snabbt. Jag har dessutom smakat och druckit alldeles fantastiska öl på den här tiden och mer kommer det att bli.

Så jag tänker dedikera det här inlägget, inte åt det jag har druckit, utan snarare det jag ser fram emot att dricka inom en snar framtid. En av de öl jag ser absolut mest fram emot är nog Founders Canadian Breakfast Stout som jag har säkrat två flaskor av via en trade... likaså är jag barnsligt spänd över att få en flaska Three Floyds XV Anniversary via samma trade. Ytterligare så är det en hel del Mikkeller-nyheter jag ser fram emot under hösten (där hans Kellerbier och tropiska quad ligger högst på listan). Längre fram mot våren kommer en episk ölfestival äga rum (Copenhagen Beer Celebration), ledd av Mikkel från Mikkeller, som kommer erbjuda inte bara sinnesjukt grym och sällsynt öl, utan även mat i absolut världsklass. Biljetterna släpps den 11 november, ni kan ge er fan på att jag kommer sitta och frenetiskt uppdatera websidan den dagen.

Men ja, det är lite av det jag ser mest fram emot på min väg mot nästa stora milstolpe... 1000!

Fo' shizzle!

Herslev Mjølner 2007

Dricker nu Mjølner Barleywine från 2007, av Herslev Bryghus.

Den köpte jag från Systemet någon gång när de tog in den, minns inte exakt när, och jag har redan smakat den en gång tidigare. Det var under Oscarsgalan minns jag, inte den senaste utan den innan dess, ganska mysigt att sitta uppe mitt i natten med en öl...

Då var den otroligt söt, såpass att den var lite svårdrucken. Jag hade tänkt testa någon annan öl den kvällen också tror jag, men det blev aldrig av eftersom Mjølner var så sötsliskig och det tog tid.

Nu är den fortfarande en väldigt söt öl, men det är inte lika mycket av en socker-käftsmäll liksom, fast nu var jag i och för sig beredd. Den är mycket vacker att titta på, den är mörk och har mycket rött i sig, och lite orangebrunt, och den hade ett högt, fint off-white skum när den var nyss upphälld!

Den luktar också riktigt nice, fast det kommer fram kanske lite mycket sprit i doften... Men där finns lite vindruva också som är intressant.

Smaken är väldigt söt som sagt, lite spritig också, och lät "klistrig" fortfarande. Man känner en klistrighet på läpparna... Den är lätt värmande vilket är bra. Jag skulle vilja beskriva den som fruktig, mycket söta frukter! I eftersmaken kommer nämligen någon liten syra och biter av, som i en söt vindruva, eller möjligen ett äpple. Faktiskt är den ganska druvig, både i smak och doft, men som färsk druvsaft (inte som vin). Det stora problemet med ölen är dock att den över allting smakar ganska metalliskt och blodlikt, det har jag aldrig gillat i öl, inte så trevligt! Jag har inget som helst minne av denna metalliskhet förra gången jag drack den, men jag känner igen att det kan dyka upp med ålder. Illa.

Totalbedömning: tja, den är egentligen för söt... Den är lite jobbig på det sättet, den passar inte till något annat och den tar över mycket. Den gör ändå sitt jobb som ett ok brittiskt maltvin, men metalliskheten är svår att ta sig förbi, den lägger sig inte utan gör sig ständigt påmind. Då ölen inte var sådan förra gången jag testade den ska jag anta att det är just den här flaskan som blev metallig, antagligen för att den är äldre nu. Ölen är inte dålig, men jag kommer inte sakna den när den är slut, eller köpa den fler gånger, den är tyvärr inte så speciell.

Stora bonuspoäng för namnet dock, det hade knappast kunnat vara mäktigare!

/ Martin

Demanding Girlfriend klar och provad!

Jepp, som titeln antyder är min hembryggda öl Demanding Girlfriend färdig, och den har nyss provats. För de som missade mitt inlägg om hur denna öl bryggdes finns det att läsa här, men grundidén var att göra en lätt pale ale utan alltför mycket beska eller "konstigheter", för att försöka få min ej ölintresserade flickvän att acceptera riktig öl.

Det var lyckat! :) Hon tyckte att den smakade rätt gott, och det tyckte faktiskt jag också, och till och med mina föräldrar. Great success. Den är klart lättdrucken, den serverades väl kyld och det skulle inte vara fel att hiva i sig den i större mängder en varm dag! Bra törstsläckare, garanterat en bra matöl.

Den är väldigt lik inspirationskällan, tjeckisk pilsner, om jag ska vara helt ärlig så hade jag inte varit säker på att detta var en ale om jag gjort ett blindtest. Men det var lite syftet också, så jag klagar inte, jästen gjorde verkligen sitt jobb superbt. Det är fortfarande en pale ale, men den har mycket lagerkaraktär.

Ska vi verkligen djuploda den så finns där en liten vag brödsmak någonstans i den, vilket tyvärr påminner mig om två andra öl jag gjort: min allra första öl, som var fullständigt misslyckad och blev tokstark och alldeles för maltig (fast det skulle vara en pale ale/bitter) utan märkbar humle alls; och den senaste (Challenge Accepted) som visserligen inte var direkt misslyckad, men fick lite märklig humling — för lite aromgiva (0-10 min), möjligen för lite i smakgiva (≈ 30 min) också, så att den smakade för lite humle och fick märklig balans. Challenge Accepted var dock besk som fan, men ändå lite för lite humlesmak.

Det är inte mycket brödighet i Demanding Girlfriend, men en aning, kanske ett tecken på att jag bör ändra något med humlingen. Å andra sidan är brödigheten absolut ingen dålig smak, den ger mig bara lite dåliga minnen. Det finns nog många som gillar den lilla brödtonen som dyker upp då och då :)

Humlen smakade i övrigt bra, Saaz svek mig inte utan smakade helt okej. Jag blev lite oroad när jag smakade Saaz senast, det var när jag nyligen drack Oppigårds Oktoberfestbier och den hade en riktigt obehaglig sorts beska.

Den lilla mängd vete jag stoppade i, 5% av maltbasen, var kanske i minsta laget. Om man vet vad man letar efter märker man den svagt, svagt i bakgrunden, som kanske mjukar upp ölen lite grann och gör den en tiny bit friskare. Mitt mål var lite mer än så, jag hade hoppats på att den skulle bidra med lite extra friskhet i ölen (utan att för den skull smaka weißbier), men jag skulle stoppat i en liten aning mer.

Tankar för nästa gång: jag kommer brygga något liknande igen någon gång, och detta är en riktigt bra bas att bygga vidare på! I stort är den riktigt bra — och min flickvän gillade den! — men där är ett par skavanker jag ska putsa på. Den hamnade på 5.2% i alkoholhalt, nästa gång ska jag nog göra den ett par tiondels procent svagare, någonstans mellan 4.5% och 5%. Jag ska slänga i lite mer vete, kanske 7-10% istället för 5%. Och jag ska göra den något fruktigare med hjälp av en extra humle, något amerikanskt antagligen, bara i aromen. Typ lägga till litegrann med någon minut kvar av koket eller under flameout, eller kanske rentav lite torrhumling, för att få lite "blommighet" i ölen.

/ Martin